Slår en volt av lycka av att äntligen få köra MIN bil!! Min egen bil, som jag valt själv, tittat på själv utan nån som hjälpt mig. Jag gick på min magkänsla som tidigare aldrig slagit fel och jag tror det bli jättebra eller så följer det min vanliga tur och den brakar när ägarbytet blir färdigt. Med det så måste jag erkänna att jag köpt en bil som låg 2000 över min budget men han som jag köpte bilen av hade inget emot att jag betalade det sista utslaget på 2-3 månader och jag har nu ett välformulerat kvitto på avbetalning och för hans säkerhet så färdigställs ägarbytet inte förrän full betalning erlagts. Men det positiva med det är att han även står för försäkringarna under den tiden.
Det är såååå skönt med en bil som är min min min min!!!
Jag är ju sjukskriven juni ut på heltid, jag har tydligen lyckats dra på mig en depression och medicinerar mot det nu. Men det känns som om det är ljusning i horisonten. Humöret har lättat lite och allt känns inte så hopplöst längre. Nu måste jag bara ta itu med projekt: Lägenheten kallad svinstia. Fy och usch så man kan låta det förfalla när inget är roligt och allt är för jobbigt eller man rent ut sagt skiter i allt. All energi, ork och lust går till att se till så barnen är hela, rena, mätta och glada.
Men nu ska det tamefan städas!!! Nu är det dags för barnfri helg igen och den här gången sträcker den sig från torsdag morgon till måndag eftermiddag och då tösen fyller år på måndagen så ska inte lägenheten se ut som en sopstation när det är tårtadags.
V 27-32 så kommer jag vara föräldraledig så att barnen får en klok semester de med. Det var inga problem med AF eller FK. Sen i augusti så kommer AF mer aktivt kolla över mina möjligheter till arbetsträning. Det ska bli roligt samtidigt som det är lite läskigt att ge sig ut på banan igen. Kommer jag klara det? Kommer jag vara såpass Robust som psykologen på AF uttryckte det för att klara av att jobba?
Vet iallafall att jag måste bryta den här sysslolösheten för att på ett vettigt sätt komma tillbaks till livet igen.
Jag har registrerat mig på en dejtingsida där jag även lagt in min MSN. Har fått kontakt med riktigt trevliga människor på det sättet men så finns det även riktiga nötter.
Och med nötter menar jag dem som lägger till en på MSN säger KANSKE: Hej hur mår du? Och sen BAM (eller direkt utan hälsningsfras): Har du cam? Vill du camma lite? Jag vill gärna komma i cammen åt dig... WTF? Vart har de killarnas självrespekt tagit vägen? Vad får man ut av att sexchatta med en totalt främmande människa som de inte vet ett shait om? Och inte blir de trevliga alla gånger när man säger Nej, jag har inte cam... Nej, jag har den inte installerad och vill inte installera den... Nej, jag är inte den typen av människa som tycker det är skoj att sexchatta. Har tom blivit kallad fitta av en som jag inte orkade prata med och svarade hövligt nej när han frågade om jag ville prata lite. Den människan blev fetblockad kan jag lova. Det blev även den killen som skickade en bild på sig själv i *harkel.. ler lite generat* ready to go skick om jag säger så.
Sen finns det de som tydligen har sååå många på sin kontaktlista att de inte minns vem de pratat med och om om vad. Den ena människan blev även han fetblockad när han frågade om jag var störd när jag tyckte det var tjatigt med samma frågor VARJE gång han ville prata. Han mindes inte att han frågat 3 ziljoner gånger om fler bilder på mig eller så vet han inte vad nej betyder och gör ett till försök.
Men det finns som sagt en del trevliga bekantskaper man har lyckats skaffa. :-)
Nä nu är det dags att få storsorken att förstå att man inte kan titta på Power Rangers hur många gånger som helst och att det är läggdags nu. De är så morgontrötta mina söta små troll att mornarna blir totalt kaos.
