Där kör man i godan ro och börjar snart få krupp på barnen som tjatat från Vänersborg tills nånstans utanför eller innan Nässjö. Är lite irriterad och missar farten på bilen men missar inte fartkameran när jag vackert fånstirrar in i den och ser ett envist blinkande.
Helvete fräste jag och kände hur jag blev kall i magen och bortdomnad till skinkslutet. Fartkamerahelvetet! Och jag körde 10 km för fort. Kan inte heller neka till att jag gjorde det då det måste blivit en klockren närbild på mig när jag tittar mot kameran, ner mot hastighetsmätaren noterar för fort, titta tillbaks på kameran för att se om det blinkar... Fånstirrandes kunde jag nu lugnt eller panikslaget konstatera att nu vet jag hur det ser ut när man blir fotad av dem.
På min resa nu så sitter det fartkameror överallt där det inte ska vara. Dvs fartkameror är ett otyg och borde inte finnas alls *putar tjurigt med munnen*. Men varför i hela fridens namn måste de sätta de jävlarna i nerförsbackar i direkt hastighetsskifte. Har de inte lärt sig att nerförsbackar är ett bra ställe att spara bensin och låta naturkrafterna göra sitt. Då vill jag ju inte sitta och bromsa i onödan bara för att en fotogalning väntar i slutet på backen.
En annan nackdel med de där otygen är att om man fastnat på bild en gång så blir man lite spak när man kommer till fartkameraland och håller automatiskt en hastighet på 10km/h under tillåtet för att inte riskera ännu en fotografering utmed vägen. Och då blir man ju ett hinder i flytet i trafiken plus att resorna tar mycket längre tid än vanligt.
Vem har tid med det i dagsläget? Inte jag när barnen konstant frågar om vi inte är framme snart.
