eller inte riktigt än! Ikväll ska det firas...
99,8 stannade vågen på!:-D Nu är jag äntligen tillbaka i det tvåsiffriga riket. Det är nästan så jag grät en skvätt av lycka. Men bara nästan för idag ska inga tårar falla och med något att fira så vet jag att kvällen kommer bli skoj.
lördag 29 mars 2008
Lite funderingar så här på morgonkvisten
eller nu är det ju inte lika tidigt som det var när jag gick upp. Tio i sex väckte minstingen mig och för en gång skull var jag inte paniktrött. Visst var jag trött men med lite slummer och mys med bustrollet så klev jag upp nån halvtimme senare. De andra två busungarna blev mäkta förvånad av att inte möta en trött och irriterad mamma nu på morgonen och för en gångs skull så vaknade jag före dem.
Det första slöa jag gör är att börja sortera in kläderna i klädkammaren. Ni vet de där högarna som legat och väntat LÄNGE.
Efter det så tog jag itu med megadisken, torkade av min nya begagnade tvättmaskin, ryat (bråkat) med barnen om att de SKA hjälpa till att plocka undan på golvena. Så ordern nu är att vi inte åker nånstans förrän de plockat färdigt.
Vi ska snart bege oss till en kompis som ska fixa färdigt det sista på pappas bil, som jag fortfarande lånar, så att den förhoppningsvis går igenom besiktningen på tisdag.
Jag misstänker att min pigghet idag beror på förväntan och iver inför kvällen. Det ska verkligen bli jätteskoj att komma ut. Jag fyndade riktigt snygga byxor igår och detaljen till överkroppen som ska ge tröjan ett lyft.;-) Jag tror att jag kommer känna mig riktigt snygg ikväll trots min elaka självbild. Det blir ju inte sämre av att vågen i morse visade på 4 hekto från tvåsiffrigt. Har jag tur kan jag väga in mig på det om en stund då jag behöver vara igång en stund för att få rätt morgonvikt. Att jag inte ätit frukost än kan bidra positivt med. Tänker faktiskt avvakta med frukosten tills jag vägt mig för sista gången nu på morgonen som blir efter jag skrivit färdigt.
Det är många tankar som snurrat i huvudet de här timmarna jag varit vaken. Mest har det handlat om min hälsa och förvåningen att jag inte är dödstrött idag som jag brukar vara.
Hade jag verkligen blivit så här dålig ifall jag inte hade gått hemma hela tiden? Hade min stressnivå kunnats hejdats om jag hade haft ett arbete att gå till?
Jag tillhör ju den kategorin människor som använder arbetet till att pausa från min vardag. På ett jobb hade jag nog kunnat ducka för den stress som jag utsattes för privat.
En annan tanke som börjar bli intensiv är: Hur attraktiv är jag för arbetsmarknaden nu med min nuvarande förmåga att hantera stress? Tänk om jag skulle bli kallad till intervju och jag får frågan om min nuvarande sysselsättning!?
-Ja vad gör du nu förtiden?
- Tja svarar jag, går hemma och tittar på smutsen för jag blir tiltad av stress!
Bingo, kommer det eko i rummet, Vinsten är fortsatt arbetslöshet.
För jag kan ju inte ljuga om att jag fått en stark stressreaktion då den påverkar mig på det sätt den gör och vilket förtroende får en ev framtida chef för mig om det senare skulle komma fram att jag inte kan andas när livet snurrar för fort.
Men hur många arbetsgivare skulle lyssna på mig om jag förklarar att min stressnivå idagsläget beror på en stressad vardag och en tidigare oförmåga att säga STOPP! Stjäl inte min energi! Jag kan lyssna på dina problem, men jag vägrar försaka mig själv igen! Jag tänker inte förlora mig själv igen till förmån för andras välmående.
För jag vet ju att ett arbete nu, ja om 2-3 veckor kanske, har fått puls i dagarna igen pga sjukdomar mm så jag behöver komma ner i varv igen, skulle vara min räddning. Min möjlighet att få mina andrum så att jag kan komma hem till min vardag med förnyad kraft.
Nu ska jag klä på mig och bege mig iväg och få bilen fixad, barnen får leka en stund med kompisar och sen börjar förberedandet inför kvällen. Barnen ska till mormor och morfar, jag ska in till stan igen, dammsuga, bädda rent, duscha och klä sig så man kanske ser ut som en Hottie;-) och sen bär det av mot en kväll i glädjens och trivselns tecken.
Visst ja, nu ska jag bege mig till vågen och hoppas på att jag kan lyfta en Black Russian ikväll och fira att jag klivit in i de tvåsiffrigas värld.
Håll tummarna för mig!:-D
Det första slöa jag gör är att börja sortera in kläderna i klädkammaren. Ni vet de där högarna som legat och väntat LÄNGE.
Efter det så tog jag itu med megadisken, torkade av min nya begagnade tvättmaskin, ryat (bråkat) med barnen om att de SKA hjälpa till att plocka undan på golvena. Så ordern nu är att vi inte åker nånstans förrän de plockat färdigt.
Vi ska snart bege oss till en kompis som ska fixa färdigt det sista på pappas bil, som jag fortfarande lånar, så att den förhoppningsvis går igenom besiktningen på tisdag.
Jag misstänker att min pigghet idag beror på förväntan och iver inför kvällen. Det ska verkligen bli jätteskoj att komma ut. Jag fyndade riktigt snygga byxor igår och detaljen till överkroppen som ska ge tröjan ett lyft.;-) Jag tror att jag kommer känna mig riktigt snygg ikväll trots min elaka självbild. Det blir ju inte sämre av att vågen i morse visade på 4 hekto från tvåsiffrigt. Har jag tur kan jag väga in mig på det om en stund då jag behöver vara igång en stund för att få rätt morgonvikt. Att jag inte ätit frukost än kan bidra positivt med. Tänker faktiskt avvakta med frukosten tills jag vägt mig för sista gången nu på morgonen som blir efter jag skrivit färdigt.
Det är många tankar som snurrat i huvudet de här timmarna jag varit vaken. Mest har det handlat om min hälsa och förvåningen att jag inte är dödstrött idag som jag brukar vara.
Hade jag verkligen blivit så här dålig ifall jag inte hade gått hemma hela tiden? Hade min stressnivå kunnats hejdats om jag hade haft ett arbete att gå till?
Jag tillhör ju den kategorin människor som använder arbetet till att pausa från min vardag. På ett jobb hade jag nog kunnat ducka för den stress som jag utsattes för privat.
En annan tanke som börjar bli intensiv är: Hur attraktiv är jag för arbetsmarknaden nu med min nuvarande förmåga att hantera stress? Tänk om jag skulle bli kallad till intervju och jag får frågan om min nuvarande sysselsättning!?
-Ja vad gör du nu förtiden?
- Tja svarar jag, går hemma och tittar på smutsen för jag blir tiltad av stress!
Bingo, kommer det eko i rummet, Vinsten är fortsatt arbetslöshet.
För jag kan ju inte ljuga om att jag fått en stark stressreaktion då den påverkar mig på det sätt den gör och vilket förtroende får en ev framtida chef för mig om det senare skulle komma fram att jag inte kan andas när livet snurrar för fort.
Men hur många arbetsgivare skulle lyssna på mig om jag förklarar att min stressnivå idagsläget beror på en stressad vardag och en tidigare oförmåga att säga STOPP! Stjäl inte min energi! Jag kan lyssna på dina problem, men jag vägrar försaka mig själv igen! Jag tänker inte förlora mig själv igen till förmån för andras välmående.
För jag vet ju att ett arbete nu, ja om 2-3 veckor kanske, har fått puls i dagarna igen pga sjukdomar mm så jag behöver komma ner i varv igen, skulle vara min räddning. Min möjlighet att få mina andrum så att jag kan komma hem till min vardag med förnyad kraft.
Nu ska jag klä på mig och bege mig iväg och få bilen fixad, barnen får leka en stund med kompisar och sen börjar förberedandet inför kvällen. Barnen ska till mormor och morfar, jag ska in till stan igen, dammsuga, bädda rent, duscha och klä sig så man kanske ser ut som en Hottie;-) och sen bär det av mot en kväll i glädjens och trivselns tecken.
Visst ja, nu ska jag bege mig till vågen och hoppas på att jag kan lyfta en Black Russian ikväll och fira att jag klivit in i de tvåsiffrigas värld.
Håll tummarna för mig!:-D
torsdag 27 mars 2008
Förlossningar, sjukskrivning och förberedelser
Igår tittade jag på den nya serien som visades på nån kanal, minns inte vilken. Med mitt minne så tror jag att serien heter Barnmorskorna.
Satt med tårar i ögonen på slutet när pappan efter en lång förlossning gråter av lycka och knappt vågar röra sitt barn ens för att lyfta på filten och kolla ifall det blev en prins eller prinsessa. Det är en sån maxad känsla att föda barn, att bli förälder, så det går inte och beskriva. Sitter istället där och gråter med dem av lycka inför det nya livet de har framför sig.
Det är helt otroligt att man efter ett år fortfarande kommer ihåg känslorna, dofterna och tankarna från när man var i samma situation. Var tvungen att gå in till mina prinsar och min prinsessa efteråt och titta på dem lite extra när de låg och sov.
Igår var jag åter till min läkare och kollade av läget med mig då min sjukskrivning går ut den sista mars. Jag avskyr att vara sjukskriven men jag vet ju att jag inte mår tillräckligt bra för den mentala stress som skolan är för mig just nu så det kändes på ett sätt skönt att bli fortsatt sjukskriven terminen ut. Den magvärk jag fått när jag börjat tänka skola och planera studier har inte varit skoj. Men nu kan jag släppa den biten och verkligen använda den sista tiden till att koncentrera mig på att bli bra och hitta ett inre lugn och kicka den förbaska stressen åt fanders.
Nu är det dags att börja må bra och få grepp om livet igen.
Förberedelserna inför lördagen fortsätter. Jag har ännu inte hittat nåt bra att sätta på underkroppen. Det supersvårt när alla byxor slutar ungefär vid bebispåsen som hänger kvar som en stolt markering att jag fått 3 underbara barn. Det är inte snyggt när magen tydligt delas i två. Jag ska göra ett sista försök i morgon, idag försvinner tiden till disk, få bilen lagad och att hämta en tvättmaskin. Men i morgon var dagen obokad vad jag minns. Måste även kolla efter ett tillbehör till överkroppen som kommer få tröjan att sitta snyggare. Men även där är det svårt med storlekar. Bah tänk om man hade råd med en personlig shopper så man slapp allt spring och brottningar i provhyttarna, då skulle man ju även ha råd med en personlig tränare och kock som hjälpte till med att få vikten att peka neråt som ett vattenfall.
Satt med tårar i ögonen på slutet när pappan efter en lång förlossning gråter av lycka och knappt vågar röra sitt barn ens för att lyfta på filten och kolla ifall det blev en prins eller prinsessa. Det är en sån maxad känsla att föda barn, att bli förälder, så det går inte och beskriva. Sitter istället där och gråter med dem av lycka inför det nya livet de har framför sig.
Det är helt otroligt att man efter ett år fortfarande kommer ihåg känslorna, dofterna och tankarna från när man var i samma situation. Var tvungen att gå in till mina prinsar och min prinsessa efteråt och titta på dem lite extra när de låg och sov.
Igår var jag åter till min läkare och kollade av läget med mig då min sjukskrivning går ut den sista mars. Jag avskyr att vara sjukskriven men jag vet ju att jag inte mår tillräckligt bra för den mentala stress som skolan är för mig just nu så det kändes på ett sätt skönt att bli fortsatt sjukskriven terminen ut. Den magvärk jag fått när jag börjat tänka skola och planera studier har inte varit skoj. Men nu kan jag släppa den biten och verkligen använda den sista tiden till att koncentrera mig på att bli bra och hitta ett inre lugn och kicka den förbaska stressen åt fanders.
Nu är det dags att börja må bra och få grepp om livet igen.
Förberedelserna inför lördagen fortsätter. Jag har ännu inte hittat nåt bra att sätta på underkroppen. Det supersvårt när alla byxor slutar ungefär vid bebispåsen som hänger kvar som en stolt markering att jag fått 3 underbara barn. Det är inte snyggt när magen tydligt delas i två. Jag ska göra ett sista försök i morgon, idag försvinner tiden till disk, få bilen lagad och att hämta en tvättmaskin. Men i morgon var dagen obokad vad jag minns. Måste även kolla efter ett tillbehör till överkroppen som kommer få tröjan att sitta snyggare. Men även där är det svårt med storlekar. Bah tänk om man hade råd med en personlig shopper så man slapp allt spring och brottningar i provhyttarna, då skulle man ju även ha råd med en personlig tränare och kock som hjälpte till med att få vikten att peka neråt som ett vattenfall.
onsdag 26 mars 2008
Partej...
Ibland skulle man ha datorn fastnitad i rocken när man är ute och går eller en diktafon kanske. Hade kommit på massor med bra att skriva idag men nu när jag sitter här så är det nästa bortglömt alltihopa.
På lördag ska jag ut med en kompis. Vi ska äta gott, dricka gott och skratta så mycket som det går.
Det är lite mer än en månad sen vi var ute senast så det känns som läge igen.
Konstigt egentligen. Förut bara för några månader sen så resonerade jag så att jag har lekt färdigt, festat färdigt, levt färdigt. Att gå på krogen igen var inget som tilltalade. Isch och fy det skulle jag inte börja med igen ens när barnen är utflugna ur boet.
Men nu är det som om en liten knapp inuti har aktiverats. Jag vill ut hela tiden! Eller ja nästan iallafall. Jag vill ut oftare än vad som blivit nu. Längtar efter att träffa folk, flirta lite, prata lite och känna att jag lever igen.
Så nu har förberedelserna inför lördagen börjat. Tröja har inhandlats och resterande kläder ska avhandlas imorgon. Vi har bestämt vad för slags mat vi ska äta och vad vi ska dricka till.
Det som är så skönt med de här utgångarna, partey, är att vi har några viktigt regler, obey or you will suffer the consucuences(stavning?) moahahaha...
På lördag ska jag ut med en kompis. Vi ska äta gott, dricka gott och skratta så mycket som det går.
Det är lite mer än en månad sen vi var ute senast så det känns som läge igen.
Konstigt egentligen. Förut bara för några månader sen så resonerade jag så att jag har lekt färdigt, festat färdigt, levt färdigt. Att gå på krogen igen var inget som tilltalade. Isch och fy det skulle jag inte börja med igen ens när barnen är utflugna ur boet.
Men nu är det som om en liten knapp inuti har aktiverats. Jag vill ut hela tiden! Eller ja nästan iallafall. Jag vill ut oftare än vad som blivit nu. Längtar efter att träffa folk, flirta lite, prata lite och känna att jag lever igen.
Så nu har förberedelserna inför lördagen börjat. Tröja har inhandlats och resterande kläder ska avhandlas imorgon. Vi har bestämt vad för slags mat vi ska äta och vad vi ska dricka till.
Det som är så skönt med de här utgångarna, partey, är att vi har några viktigt regler, obey or you will suffer the consucuences(stavning?) moahahaha...
- Vi ska ha roligt, roligt roligt
- Problem lämnas på annan ort. De är inte välkomna. Visst spott och fräs är ok men det ska efterföljas av skratt
- Roligt ska det vara!
- Problemen ska ta semester
- Inte blanda Dooleys med rödvinsrester! God damn vad äckligt det såg ut! Slog tom ut det faktum att det smakade gott.
- Åt helvete med problemen för en kväll iallafall
- Skratta, fnissa, skratta lite mera
fredag 21 mars 2008
Jag är en parasit...
Det var inte meningen att jag skulle bli själv med 3 barn. Det var meningen att jag skulle leva lycklig med barnens pappa för resten av vårt liv. Men nu blev det inte så, och kommer ej heller bli så. Mitt beslut om skilsmässa är definitiv.
Men i och med mitt stresstillstånd och den knepiga situation som blivit så är jag grymt beroende av andra människor. Tyvärr får mina föräldrar en stor börda att bära då det faller sig som mest naturligt att vända sig till dem när det kommer till avlastning på kvällar/nätter.
Det bär mig emot att be om deras hjälp numera då det känns som om jag utnyttjar dem. Samtidigt så är jag rekommenderad av de som vet att ta tillvara på all avlastning jag kan få. För det är tufft i vanliga fall att hantera 3 barn. Ännu tuffare blir det när barnen är frusterade över skilsmässan. Lägg sen till min stressnivå. Jag sliter mitt hår och försöker att hitta de små stunderna att andas. Och längtan efter lite lugn är enorm. De korta stunder som jag får det stillat räcker inte till längre. De sista energidepåerna töms så fort motgångar möts.
Men nu börjar gliringarna komma om att jag kräver för mycket, att jag borde skämmas som en säger högt att jag behöver en stund för mig själv, för det är tydligen mitt fel, mitt behov av hjälp's fel att det bråkas.
Imorgon är det påsk men jag vill ingenting i skrivande stund. Det skönaste skulle vara att barnen hämtas av mormor och morfar, firar påsk med dem och deras pappa.
Själv kan jag stanna här hemma, krypa ihop i ett hörn och försöka mota bort den gnagande, sugande känslan i magen att jag är en snyltare, parasit en Looser med ett stort L som inte har vett att klara mig själv.
Det är många tårar som trillat ikväll och fler kommer de nog bli:-(
Men i och med mitt stresstillstånd och den knepiga situation som blivit så är jag grymt beroende av andra människor. Tyvärr får mina föräldrar en stor börda att bära då det faller sig som mest naturligt att vända sig till dem när det kommer till avlastning på kvällar/nätter.
Det bär mig emot att be om deras hjälp numera då det känns som om jag utnyttjar dem. Samtidigt så är jag rekommenderad av de som vet att ta tillvara på all avlastning jag kan få. För det är tufft i vanliga fall att hantera 3 barn. Ännu tuffare blir det när barnen är frusterade över skilsmässan. Lägg sen till min stressnivå. Jag sliter mitt hår och försöker att hitta de små stunderna att andas. Och längtan efter lite lugn är enorm. De korta stunder som jag får det stillat räcker inte till längre. De sista energidepåerna töms så fort motgångar möts.
Men nu börjar gliringarna komma om att jag kräver för mycket, att jag borde skämmas som en säger högt att jag behöver en stund för mig själv, för det är tydligen mitt fel, mitt behov av hjälp's fel att det bråkas.
Imorgon är det påsk men jag vill ingenting i skrivande stund. Det skönaste skulle vara att barnen hämtas av mormor och morfar, firar påsk med dem och deras pappa.
Själv kan jag stanna här hemma, krypa ihop i ett hörn och försöka mota bort den gnagande, sugande känslan i magen att jag är en snyltare, parasit en Looser med ett stort L som inte har vett att klara mig själv.
Det är många tårar som trillat ikväll och fler kommer de nog bli:-(
torsdag 20 mars 2008
Mörbultad
efter en hård kamp på bowlingbanan. Kampen var mellan mig och bowlingklotet. Klotet hade allierat sig med känglorna och bestämt sig för låg träffnivå. Så i dag känns det i kroppen att man har har gjort något av fysisk karaktär. Det känns ok så länge jag inte lir stillasittande en stund och från stillasittande ska ta mig iväg.
Det var skönt att komma iväg en stund. Ännu skönare var det med en natt för mig själv i lägenheten. Bara kunna tänka på mig själv och ligga och dra en stund på morgonen utan hungriga barn som pockar på min uppmärksamhet. Bara vara själv och lyssna på tystnaden som råder.
Jag ringde förvisso till pappa och kollade om jag behövde åka ut när kvällen var slut men alla barnen sov så gott så, så det var inte nödvändigt.
Jo det där med dejting. Jag har ju kollat runt lite på de här nätdejtingtjänsterna som finns. När man ska registrera sig där så ska man fylla i inom vilken ålder den nya kärleken ska befinna sig.
Har ju lite svårt med yngre män men ja 5år ner kan man ju iallafall sätta. opps det blev 29 år, känner mig liiiite som hormonhäxa på jakt efter lammkött men ok jag sätter den åldern iallafall. Sen var nästa pärs. Maxåldern. Jag tycker att kanske 10år äldre låter rimligt och inser att jag faktiskt i sånt fall letar efter karlar som är 44 år!
WTF! har jag blivt så gammal så att 40åringar är tilltalande? Vet inte varför men just 40 år och uppåt känns så... moget, ja gammalt rent ut sagt. Funderar lite till och minns att den upptagna, men otroligt snygge karln som visade sitt intresse när jag var ute sist faktiskt var 42 år. Shit, jag är nog gammal, färdig för graven. Funderar färdigt och lägger in 44 år som maxålder.
Man kan även söka inom specifika landskap och även där ställer det till problem. Att bara söka på Gotland ger ett väldigt snävt utbud men om jag söker på hela landet så gäller det att hitta den där som är beredd att rycka upp sitt liv och flytta till mig om det går så långt.
För det finns ju inte en suck att jag flyttar från den här ön.
Det var skönt att komma iväg en stund. Ännu skönare var det med en natt för mig själv i lägenheten. Bara kunna tänka på mig själv och ligga och dra en stund på morgonen utan hungriga barn som pockar på min uppmärksamhet. Bara vara själv och lyssna på tystnaden som råder.
Jag ringde förvisso till pappa och kollade om jag behövde åka ut när kvällen var slut men alla barnen sov så gott så, så det var inte nödvändigt.
Jo det där med dejting. Jag har ju kollat runt lite på de här nätdejtingtjänsterna som finns. När man ska registrera sig där så ska man fylla i inom vilken ålder den nya kärleken ska befinna sig.
Har ju lite svårt med yngre män men ja 5år ner kan man ju iallafall sätta. opps det blev 29 år, känner mig liiiite som hormonhäxa på jakt efter lammkött men ok jag sätter den åldern iallafall. Sen var nästa pärs. Maxåldern. Jag tycker att kanske 10år äldre låter rimligt och inser att jag faktiskt i sånt fall letar efter karlar som är 44 år!
WTF! har jag blivt så gammal så att 40åringar är tilltalande? Vet inte varför men just 40 år och uppåt känns så... moget, ja gammalt rent ut sagt. Funderar lite till och minns att den upptagna, men otroligt snygge karln som visade sitt intresse när jag var ute sist faktiskt var 42 år. Shit, jag är nog gammal, färdig för graven. Funderar färdigt och lägger in 44 år som maxålder.
Man kan även söka inom specifika landskap och även där ställer det till problem. Att bara söka på Gotland ger ett väldigt snävt utbud men om jag söker på hela landet så gäller det att hitta den där som är beredd att rycka upp sitt liv och flytta till mig om det går så långt.
För det finns ju inte en suck att jag flyttar från den här ön.
onsdag 19 mars 2008
Sakta återvänder jag till livet
efter förkylningen jag råkade ut för. Eller förkylning skulle jag inte vilja kalla det. Luftvägsinfektion med inslag av influensa. Mitt te och whiskey ville inte ge sig på det så jag blev riktigt risig. Det är inte ofta man kan lyxa med att sova i 3 dagar. Det är såna där dagar som antibiotikan lovordas.
Ikväll ska jag bowla och äta med några kompisar. Det ska bli skönt att komma iväg barnfri och få softa lite. Barnen sover hos deras morfar så jag kan tillåta mig lite sovmorgon till 9 kanske.
Jag vet att jag skulle behöva komma iväg för en dag eller två och bara vara lite för mig själv en stund men det får jag ta i framtiden när livet är lättare att planera..
Tittar ut genom fönstret och ser hur snön yr därute. Insåg på promenaden i morse till sonens dagis att de svordomar som produceras i hjärnan med anledning av snön inte är barntillåtna så det gäller att tänka på vad tungan får för sig att säga när de små öronen lyssnar.
Blir lite förskräckt.. eller mycket faktiskt över den okunskap och nonchalans man stöter på när det gäller trafiksäkerhet.
Det skriks om oansvariga föräldrar som vänder barnen förtidigt i bilen mm men samma föräldrar som skriker om de oansvariga har ibland inga problem med att byta till sommardäck redan under perioder som det är LAG på att vinterdäcken ska vara på.
Jag trodde det var allmänt känt att mars är en väldigt opålitlig månad vädersmässigt. Vädret kan svänga på 5 min och bara för att våren visat sitt ansikte IBLAND men INTE såpass länge och med rätt temp att man kan säga att våren är här för att stanna.
Så varför, VARFÖR byter man till sommardäck redan nu och speciellt när det varnats om snö och rusk under påsk?
Ingen som har hört talas om blixthalka? Underkylt regn? Behöver inte snöa för att det ska vara halt ute.
Varför är inte den säkerhetsbiten lika viktig som att barnen ska åka rätt i bilen?
De hemska dödsolycker som skett i halkans tecken för inte så länge sedan, avskräcker inte de från att sätta sig i en dödsmaskin som gett sig ut på isen med galoscherna på?
Ikväll ska jag bowla och äta med några kompisar. Det ska bli skönt att komma iväg barnfri och få softa lite. Barnen sover hos deras morfar så jag kan tillåta mig lite sovmorgon till 9 kanske.
Jag vet att jag skulle behöva komma iväg för en dag eller två och bara vara lite för mig själv en stund men det får jag ta i framtiden när livet är lättare att planera..
Tittar ut genom fönstret och ser hur snön yr därute. Insåg på promenaden i morse till sonens dagis att de svordomar som produceras i hjärnan med anledning av snön inte är barntillåtna så det gäller att tänka på vad tungan får för sig att säga när de små öronen lyssnar.
Blir lite förskräckt.. eller mycket faktiskt över den okunskap och nonchalans man stöter på när det gäller trafiksäkerhet.
Det skriks om oansvariga föräldrar som vänder barnen förtidigt i bilen mm men samma föräldrar som skriker om de oansvariga har ibland inga problem med att byta till sommardäck redan under perioder som det är LAG på att vinterdäcken ska vara på.
Jag trodde det var allmänt känt att mars är en väldigt opålitlig månad vädersmässigt. Vädret kan svänga på 5 min och bara för att våren visat sitt ansikte IBLAND men INTE såpass länge och med rätt temp att man kan säga att våren är här för att stanna.
Så varför, VARFÖR byter man till sommardäck redan nu och speciellt när det varnats om snö och rusk under påsk?
Ingen som har hört talas om blixthalka? Underkylt regn? Behöver inte snöa för att det ska vara halt ute.
Varför är inte den säkerhetsbiten lika viktig som att barnen ska åka rätt i bilen?
De hemska dödsolycker som skett i halkans tecken för inte så länge sedan, avskräcker inte de från att sätta sig i en dödsmaskin som gett sig ut på isen med galoscherna på?
Det började en gång som en naiv
blogg i andan: idag gjorde mina barn så här. Sporadiskt skriven ibland med månader emellan. Sakta har den utvecklats till en skrift där jag ventilerar vad jag känner i skrivandets stund.
Inledningen på denna Blogg startade på www.familjeliv.se; http://www.familjeliv.se/Bloggar-3-3/b1665.html
Men nu så känner jag att den är mogen att ge sig ut på andra jaktmarker. Kanske hittandes en ny publik. Vem vet det återstår att se.
Inledningen på denna Blogg startade på www.familjeliv.se; http://www.familjeliv.se/Bloggar-3-3/b1665.html
Men nu så känner jag att den är mogen att ge sig ut på andra jaktmarker. Kanske hittandes en ny publik. Vem vet det återstår att se.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)