eller nu är det ju inte lika tidigt som det var när jag gick upp. Tio i sex väckte minstingen mig och för en gång skull var jag inte paniktrött. Visst var jag trött men med lite slummer och mys med bustrollet så klev jag upp nån halvtimme senare. De andra två busungarna blev mäkta förvånad av att inte möta en trött och irriterad mamma nu på morgonen och för en gångs skull så vaknade jag före dem.
Det första slöa jag gör är att börja sortera in kläderna i klädkammaren. Ni vet de där högarna som legat och väntat LÄNGE.
Efter det så tog jag itu med megadisken, torkade av min nya begagnade tvättmaskin, ryat (bråkat) med barnen om att de SKA hjälpa till att plocka undan på golvena. Så ordern nu är att vi inte åker nånstans förrän de plockat färdigt.
Vi ska snart bege oss till en kompis som ska fixa färdigt det sista på pappas bil, som jag fortfarande lånar, så att den förhoppningsvis går igenom besiktningen på tisdag.
Jag misstänker att min pigghet idag beror på förväntan och iver inför kvällen. Det ska verkligen bli jätteskoj att komma ut. Jag fyndade riktigt snygga byxor igår och detaljen till överkroppen som ska ge tröjan ett lyft.;-) Jag tror att jag kommer känna mig riktigt snygg ikväll trots min elaka självbild. Det blir ju inte sämre av att vågen i morse visade på 4 hekto från tvåsiffrigt. Har jag tur kan jag väga in mig på det om en stund då jag behöver vara igång en stund för att få rätt morgonvikt. Att jag inte ätit frukost än kan bidra positivt med. Tänker faktiskt avvakta med frukosten tills jag vägt mig för sista gången nu på morgonen som blir efter jag skrivit färdigt.
Det är många tankar som snurrat i huvudet de här timmarna jag varit vaken. Mest har det handlat om min hälsa och förvåningen att jag inte är dödstrött idag som jag brukar vara.
Hade jag verkligen blivit så här dålig ifall jag inte hade gått hemma hela tiden? Hade min stressnivå kunnats hejdats om jag hade haft ett arbete att gå till?
Jag tillhör ju den kategorin människor som använder arbetet till att pausa från min vardag. På ett jobb hade jag nog kunnat ducka för den stress som jag utsattes för privat.
En annan tanke som börjar bli intensiv är: Hur attraktiv är jag för arbetsmarknaden nu med min nuvarande förmåga att hantera stress? Tänk om jag skulle bli kallad till intervju och jag får frågan om min nuvarande sysselsättning!?
-Ja vad gör du nu förtiden?
- Tja svarar jag, går hemma och tittar på smutsen för jag blir tiltad av stress!
Bingo, kommer det eko i rummet, Vinsten är fortsatt arbetslöshet.
För jag kan ju inte ljuga om att jag fått en stark stressreaktion då den påverkar mig på det sätt den gör och vilket förtroende får en ev framtida chef för mig om det senare skulle komma fram att jag inte kan andas när livet snurrar för fort.
Men hur många arbetsgivare skulle lyssna på mig om jag förklarar att min stressnivå idagsläget beror på en stressad vardag och en tidigare oförmåga att säga STOPP! Stjäl inte min energi! Jag kan lyssna på dina problem, men jag vägrar försaka mig själv igen! Jag tänker inte förlora mig själv igen till förmån för andras välmående.
För jag vet ju att ett arbete nu, ja om 2-3 veckor kanske, har fått puls i dagarna igen pga sjukdomar mm så jag behöver komma ner i varv igen, skulle vara min räddning. Min möjlighet att få mina andrum så att jag kan komma hem till min vardag med förnyad kraft.
Nu ska jag klä på mig och bege mig iväg och få bilen fixad, barnen får leka en stund med kompisar och sen börjar förberedandet inför kvällen. Barnen ska till mormor och morfar, jag ska in till stan igen, dammsuga, bädda rent, duscha och klä sig så man kanske ser ut som en Hottie;-) och sen bär det av mot en kväll i glädjens och trivselns tecken.
Visst ja, nu ska jag bege mig till vågen och hoppas på att jag kan lyfta en Black Russian ikväll och fira att jag klivit in i de tvåsiffrigas värld.
Håll tummarna för mig!:-D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar