Årsboken

När jag var i tonåren så försökte jag skriva dagbok. Det började bra och det var det vanliga innehållet om alla man var kär i. Inte var det bara en som kretsade i tankarna utan det var flera men det var alltid en som var huvudpersonen. Man skrev om skolan och sina kompisar och det hände väl att man skrek ut sin frustration över att ens föräldrar ville uppfostra en till att bli en vettig människa.
Sen minskade skrivandet så dagboken kallades månadsboken och till slut kallades den för årsboken för en gång när jag fick för mig att skriva så kollade jag datumet och det var exakt ett år sedan som jag hade skrivit något.

Det är nog lite så med den här bloggen med. Att det tunnas ut lite. Men jag kommer inte låta det gå ett år emellan igen men ibland tar det tid.

Det har hänt så otroligt mycket sen jag skrev senast. Får se om jag kan göra en kort sammanfattning.

Jag träffade ju en kille i somras som jag inte skrivit om här då det skulle vara sååå hemligt om mig då han sa att hans ex var lite rubbad. Efter ett halvår så är han otrogen och beter sig sen som ett praktarsle.
Men det var nog bra egentligen att det tog slut. Visst det kunde skett på ett bättre sätt men men...
Att jag blev singel igen öppnade nya dörrar för mig. Jag har nu träffat en person som får mig att må mycket bra. Allt känns så naturligt med honom. Jag kan vara den jag är utan att behöva oroa mig över att han skulle misstycka. Han tillhör de sällsynta varelserna som inte har problem med att med ord tala om vad han känner så komplimangerna haglar och jag suger åt mig som en svamp. Jag blir lika generad varje gång men njuter av att vara med någon som tycker om att prata och att sätta ord på sina känslor.

Jag har för 1½ vecka sen fått en hundvalp. En söt liten Vit Herdehund som heter Bianca. Om jag fattar hur man gör så kanske det kommer in en liten bild på henne senare.
Hon har haft en jobbig barndom så det är lite jobb med henne nu att få henne rumsren och att förstå att hon aldrig kommer sakna mat. Så promenaderna är lite jobbiga då hon söker nåt att äta... och det är sånt jag inte skulle vilja stoppa i min mun.
Barnen visste inte att jag skulle komma hem med en hund så när de kom hem efter deras pappa så möttes de av henne i dörren och är nu överlyckliga över att hon finns hos oss. Så som de tjatat och längtat efter att vi ska skaffa hund.

Mitt råttbo till lägenhet är längre inte ett råttbo. Jag blev beviljad hjälp av röjning av lägenhet så i dag la städfirman sin sista hand på städningen så nu är det fiiint här. Visst har jag lite småsaker kvar att göra men jag behöver inte städa runt sakerna längre. Allt som jag inte vill ha kvar har antingen slängts eller körts till Kupan och det var MYCKET saker. Vågar inte ens tänka på mängden räknat i sopsäckar. Så nu är det luftigt och rent. Jag har ett sovrum igen. Barnen har ett klokt rum och jag vet att när det behövs städas igen så kommer det gå på ett kick då var sak har sin plats numera och jag behöver inte fundera ut vilket rum jag vill ha städat för att flytta saker till det rum som är mindre viktigt.

Nej nu är min kaffepaus slut. Nu ska jag städa ur min bil så jag får plats med min byrå som väntar på mig på Lopp-Loellas.