Ibland flyger tankarna som små orosmoln i huvudet och det bästa sättet att skringra de är att skriva ner dem och ventilera.
Idag var jag och handlade och löpsedeln på Expressen var om en tragisk händelse för ett tag sedan.
Det är fruktansvärt att andra människor med olika handlingar under olika influsenser tappar respekten för andra liv.
Men det mina tankar kretsade mest runt var en diskussion som jag bevittnade kort efter det hade hänt. Det uppstod lite tandagnisslan då det ansågs att några hade uttalat sig på fel sätt så kort tid efter den händelsen.
Vad får man som utomstående säga i en sån situation? Får man om man har lite kännedom runt de personer som de gäller få uttala sig negativt om dem eller ska man pga det allvarliga som hänt hålla tyst?
Jag själv anser nog att man ska ha rätt att få säga det man tycker och känner.
Man ska få säga att jag sörjer inte det som har hänt. Jag känner medlidande med de runt omkring men jag kan tyvärr inte känna nån sorg.
Kan man verkligen sörja någon man inte känner? Kan man sörja med någon som man inte känner?
Jag kan känna medlidande med andra personer. Tycka det är tragiskt, fruktansvärt... Men jag sörjer inte.
Jo jag sörjer att vårt samhälle blir hårdare, mer brutalt och respekten och empatin för medmänniskorna minskar gradvis.
Hur kommer det se ut för våra barn om 20 år?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar