Det här året så har jag återigen fått mitt liv satt på sin spets och försökt med förnuft och sans att härda ut.
Blev bjuden på en överdagenresa till Kungens kurva av några kompisar och då började tankarna runt de gamla minnen hagla.
Vi åkte till mitt mecka när jag bodde i Södertälje: Slagsta strand, ett levande köpcentrum med billiga klädaffärer, skoaffärer mm. Det var i det köpcentrat jag handlade på Willys för första gången. Nu när vi kom dit så var det... tomt... Det fanns 3 outletar varav den ena hade semesterstängt. Det var så tyst, så tomt så så så livlöst. Jag ångrade nästan att jag åkte dit, hade varit roligare, mer upplyftande att leva på de gamla minnen från när jag handlade min första nya barnvagn på Barnens hus, när barnens pappa fick springa till Lindex och köpa en ny tröja till mig för jag hade burit sonen och inte märkt förrän vi var klara med vagnköpet att jag skulle behövt ammat honom på båda brösten i amningshörnan. Så jag var plaskblöt på ena sidan av tröjan.
När jag kom hem från den resan så började nuvarande minnen och tankar komma flygandes. Jag har en tuff grej framför mig den 8 september. Hur ska jag orka den dagen? Hur ska jag orka möta den personen eller vänner till densamma på stan, nu när de vet att det närmar sig? Jag gjorde ju det man inte fick göra... Jag stod inte bara och tog emot och förlät. Jag stod upp för mig själv och mitt barn och sa ifrån, på det enda rätta sättet enligt mig.
Tankarna gnager och maler och tröttar ut mig. Jag gråter och tänker och äter inte. Har från igår barnen hos mig och får sätta upp masken så att de inte ser att tankarna finns om hur, varför, speciellt varför.
Samtidigt så har tankarna fått delar av mina känslor att vakna igen. Känslor jag trodde var förlorade för alltid. Men känlsorna är tillbaks, starkare, renare och intensivare. Jag börjar leva igen
Det för mig till de framtida minnena. Hur kommer mitt liv se ut efter den 8 september? Dagen som jag sagt ska bli avstampen till ett nytt liv och kunna lägga de gamla minnena åt sidan så att jag kan ägna mig åt framtiden?
Misstänker vad det kan vara :( men du kommer att fixa det - är övertygad om det :)
SvaraRaderaLättare sagt än gjort - men försök att leva i nuet & njut av dina älskade barn ♥
Kramar om ;)
Tänker på dig.
SvaraRaderaDu vet att du alltid kan ringa om du behöverr hjälp, stöd eller bra hitta på något kul och slapna av.