eller det faktum att lägenheten ser ut som en sopstation som gör att humöret ligger på gråtnivå. Eller är det av tacksamhet mot mina föräldrar, idag speciellt min pappa som löser två av mina mest enerigkrävande problem.
Pratade igår med en som förlorade sin mamma när han var 11 år. Förstår inte hur man kan ta sig igenom en sån förlust i livet. Jag vågar inte ens tänka tanken på att mina... NEJ för mig är de fortfarande odödliga. Kanske därför jag ibland blir obetänksam och kanske kräver för mycket av dem.
Idag är en dag som jag helst av allt vill krypa ner i sängen och invänta lugnet i magen, få bort den gnagande känslan att något är fel. Idag är MP3n på igen vrålandes bra musik i öronen på mig.
Trött idag och längtar till nästa helg då det är planerat att jag ska få lite längre egentid. Det ska bli skönt att få vara MIG några dagar, pyssla om mig själv och kanske få så pass mycket ro i kroppen att jag kan få iordning här hemma och driva sopstationen på flykten.
Skönt med snäla föräldrar *Kramar om *
SvaraRaderaAtt förlora en älskad förälder är fruktansvärt jobbigt, man kommer aldrig över det men på något sätt lär man sej leva med det.
SvaraRadera