Panik, polis och lättnad

Idag blev det en morgon som jag sent kommer glömma, om aldrig.

Tösen vaknade på ett ilsket humör, hon tyckte bestämt att honskulle åka buss till dansskola med dagis och blev vansinnig när jag sa att det inte stämde. Som vanligt blev det en stressmorgon då allt går på högvarv och jag blev irriterad.
Försenade jäktar jag ut barnen för att komma iväg till dagis innan alla tre missade sina morgonsamlingar.

På vår gård när man går mot parkeringen så går det till höger som en tunnel som leder till lekplatsen, baksidan av vårt hus går man mot vänster istället så kommer man till en annan gård.

Precis innan det partiet så vänder jag mig mot tösen och stressat och irriterat jäktar jag på henne medan hon sakta går och drar i sina tofsar.
Fortsätter ner mot bilen i tron att hon är kvar bakom mig. När jag är framme vid bilen så ser jag att hon inte är där.
Hon är... borta... Sätter fast mini i bilen, ber sonen spänna fast sig medan jag går efter henne.
Jag går och jag hittar...ingen...
Letar runt lite, ropar som en galning.. Ingen tös. Fortsätter leta, ropar hennes namn i panik. Hon brukar stanna och ropa efter mig när hon inte hittar mig. Men inte ett ljud.
Nu stegras paniken och gråten forsar fram. En som städar i trapphusen säger åt mig att han ska hjälpa mig leta, hur är hon klädd? Jag förklarar han springer iväg och letar, jag fortsätter leta.
Gråtandes som en galning. VART HAR HON TAGIT VÄGEN?
Fortsätter min förtvivlade jakt, ner till bilen kolla till de andra och se om hon kommit dit. Ingen tös...
Springer in på vår gård, ställer mig och tittar mot planen... ingen tös. Min granne frågar mig vad som hänt för jag är i upplösningstillstånd, berättar och ser att han flyger upp, tänker inte så mycket på det då, måste fortsätta leta.
Nu ringer jag polisen, för nu vet jag inte vart jag ska leta längre. Kan ju inte springa för långt då jag har två till att tänka på.
När jag pratat med 112 så får jag fatt på bovärdarna som får ett foto, de hjälper till att leta.
Går till parkeringen och bilen som jag lovat hon på 112 och inväntar polisen, medan jag går dit så ringer jag barnens pappa, han måste få veta. Hos honom får jag reda på att hon är i säkerhet! Hon hade gått till storebrors dagis, de hade försökt ringt mig på mobilen men det var upptaget, så de ringde hemnumret som går till honom.

Går lättad och förtvivlad mot bilen, ringer 112 och säger att hon är i säkerhet. Medan jag står vid bilen och väntar i telefon för att prata med polisen direkt ser jag en av bovärdarna komma åkandes mot mig. Jag kommer på att jag ska stoppa honom och säga att hon är hittad. Han bromsar in och där sitter hon min lilla tös. Då hade en dagisfröken börjat gå hem med henne och stötte på bovärden som letade efter henne så han körde henne dit som han visste att jag skulle stå.
lagom när jag fick henne i min famn stannade polisen bredvid mig. De tar en liten notis från bovärden om vart han hittade henne.
Där står jag och kramar min lilla varelse, jag gråter nerifrån tårna. När hon ser polisen så gråter hon med, hon säger sen att hon inte ville åka med dem, hon vill ha mig. Gråtandes tackar jag han som smet från sitt jobb för att hjälpa mig leta. Gråtandes tackar jag polisen som frågar om jag behöver mer hjälp.

åh, denna hemska känlsa när jag inte hittade henne. Många tankar kom det. Många hemska tankar, ser mig själv stå och tittar mot lägenheterna ropandes hennes namn med tårna strömmandes och undrar vilken lägenhet som någon kan ha tagit henne till. Hon har nog aldrig känts så lätt och mjuk som när jag stod där med henne i famnen och lättad visste vart hon fanns.
När jag hade lämnat barnen på dagis och skulle åka och handla så kom gråtattack på gråtattack och jag irrade planlöst runt med bilen utan att riktigt veta vart jag skulle. Slutade med frukost på Ica Maxis café innan jag gick in och handlade.

Min grannes snabba rörelse? Han tog med sig sambo + barnvagn och tog ett varv runt och hjälpte till att leta. De berättade det för mig när jag senare ringde på för att berätta att hon hade blivit hittad - vilket de hade sett- och för att erbjuda lite barnkläder då jag har massor med kläder i deras minis stl.

Såå tacksam för den hjälp jag fick. Så rädd har jag nog aldrig varit. Min lilla tös, jag skulle gå under om något hände henne eller de andra barnen.

Hon var borta totalt kanske 20 min och de var de längsta 20 min i mitt liv.