Pappa ringde nu.
GARO ÄR HITTAD OCH VID LIV!!!
Han hade tagit sig en bra bit. Pappa ska ta hem honom nu och ta honom till veterinär.
Fan vad glad jag är!!!
måndag 15 december 2008
söndag 14 december 2008
Påkörd försvunnen hund:-(
Igår fick mina föräldrars hund för sig att rymma. Vet inte om det var löptiken på hans dagis som lockade men han var på väg åt det hållet iallafall.
Han blir påkörd... snurrar ett par varv... reser sig upp... börjar gå hem och viker sen av in i skogen.
Han som körde på visste vem hunden tillhörde då han är känd här i trakten. Det är inte så många här som har en svart New Foundlandshund. Han hjälpte pappa leta men det var för mörkt i skogen. E
En vän till mig tog med sig sin hund och en vän och var ute i skogen och letade en timme. Men det var som sagt mörkt.
Jag själv tog två vändor och letade ytligt ute efter vägen.
Nu är min vän med hund och vän tillbaka och letar, en jägare med hund är också ute. Och jag tror det var han som körde på Garo som ringde förut så han har också gett sig ut för att leta.
Mitt hopp om att Garo fortfarande lever tändes när jag var ute och rökte och hörde de letande skällande hundarna och i det skällandet så hördes det ett yl lite då och då. Ringde min pappa som sa att de hundarna skäller bara. De yler inte. Så förhoppningsvis var det Garo som "ropade på hjälp".
Hoppas de hittar honom snart och han fortfarande lever och att hans skador går att ja vad är rätt ord... fixa så vi får ha kvar den underbara hunden hos oss.
Han blir påkörd... snurrar ett par varv... reser sig upp... börjar gå hem och viker sen av in i skogen.
Han som körde på visste vem hunden tillhörde då han är känd här i trakten. Det är inte så många här som har en svart New Foundlandshund. Han hjälpte pappa leta men det var för mörkt i skogen. E
En vän till mig tog med sig sin hund och en vän och var ute i skogen och letade en timme. Men det var som sagt mörkt.
Jag själv tog två vändor och letade ytligt ute efter vägen.
Nu är min vän med hund och vän tillbaka och letar, en jägare med hund är också ute. Och jag tror det var han som körde på Garo som ringde förut så han har också gett sig ut för att leta.
Mitt hopp om att Garo fortfarande lever tändes när jag var ute och rökte och hörde de letande skällande hundarna och i det skällandet så hördes det ett yl lite då och då. Ringde min pappa som sa att de hundarna skäller bara. De yler inte. Så förhoppningsvis var det Garo som "ropade på hjälp".
Hoppas de hittar honom snart och han fortfarande lever och att hans skador går att ja vad är rätt ord... fixa så vi får ha kvar den underbara hunden hos oss.
fredag 5 december 2008
Gäsp....
Man är nog bra trött om man står med en tablett i handen, spolar vatten i kranen och hejdar sig precis när man är på väg på att fylla tabletten med vatten:-o
onsdag 3 december 2008
Jag är nog snurrigast i hela världen...
Jag var övertygad om att jag har bloggat i oktober men näe inte ett spår av att jag skrivit något och det som jag trodde jag hade skrivit om skedde ju i augusti så då borde jag ju skrivit om det tidigare. Ja ja det är bara att inse att min hjärna är en anings fucked up nu förtiden.
Jag gjorde ju den idiotiska saken att börja röka i våras när stressen låg och pockade och idag gör jag ett ärligt försök att sluta. Jag har rökt den sista cigaretten i paketet och ska INTE jag upprepar INTE åka och köpa fler. Men jag erkänner att röksuget börjar pocka på men jag ska vara stark och klara det!
Jag är sjukskriven igen men den här gången så har jag gott stöd från alla håll och kanter så jag tror att jag kommer bli bättre snart. Det underlättar med att jag och barnens pappa äntligen kan ha barnen varannan vecka. Då har jag min tid som jag kan rå om mig själv och vila upp mig. Känns riktigt lyxigt.
Jag får för mig en del konstiga saker ibland. Eller jag vet inte om den saken som jag börjat tänka på nu är så konstig. Mest ekonomisk tror jag.
Jag vill sälja min kombi och köpa en sedan istället. Det känns som att det i bensinkostnader skulle vara en klok åtgärd. Och ska jag vara riktigt ärlig så samlar jag bara massa grejer i den här stora kombin. Visst den är grymt skön att köra, inga större fel som dykt upp. Det som varit är det som hamnar inom normalt slitage.
Men en sedan känns som att den skulle passa mig bättre.
Nej jag ska återgå till Greys anatomi. Förstod inte allt prat om den serien förrän jag fick 5an och började titta på den själv.
Jag gjorde ju den idiotiska saken att börja röka i våras när stressen låg och pockade och idag gör jag ett ärligt försök att sluta. Jag har rökt den sista cigaretten i paketet och ska INTE jag upprepar INTE åka och köpa fler. Men jag erkänner att röksuget börjar pocka på men jag ska vara stark och klara det!
Jag är sjukskriven igen men den här gången så har jag gott stöd från alla håll och kanter så jag tror att jag kommer bli bättre snart. Det underlättar med att jag och barnens pappa äntligen kan ha barnen varannan vecka. Då har jag min tid som jag kan rå om mig själv och vila upp mig. Känns riktigt lyxigt.
Jag får för mig en del konstiga saker ibland. Eller jag vet inte om den saken som jag börjat tänka på nu är så konstig. Mest ekonomisk tror jag.
Jag vill sälja min kombi och köpa en sedan istället. Det känns som att det i bensinkostnader skulle vara en klok åtgärd. Och ska jag vara riktigt ärlig så samlar jag bara massa grejer i den här stora kombin. Visst den är grymt skön att köra, inga större fel som dykt upp. Det som varit är det som hamnar inom normalt slitage.
Men en sedan känns som att den skulle passa mig bättre.
Nej jag ska återgå till Greys anatomi. Förstod inte allt prat om den serien förrän jag fick 5an och började titta på den själv.
torsdag 11 september 2008
Våga vägra BH
Inom loppet av 1 dag så har 2 av mina Bhar gått sönder på samma jäkla ställe. Den ena gick lyckligtvis sönder hemma när jag skulle sätta på mig den.
Den andra kände jag hur det sa plong när jag stod i kassan och hade dragkamp med äldsta sonen som flippade i affären för att jag köpte fel sorts potatismos.
Att den i affären kunde gå sönder är inte så konstigt då den är välanvänd i brist på bra BHar i rätt storlek. Men den andra var nästan ny och inte använd så mycket. Men vad ska man begära när detaljer som ska hjälpa till att hålla uppe de tunga sakerna via axelbandet är av plast.
Så idag så ville jag inte ta risken att den 3e skulle gå sönder så jag har vägrat BH hela dagen. Ganska skönt egentligen att låta dem hänga fria. Men tyngdlagen gör att de här hänger ner så att när jag inte har BH så förenas de med den övre svullna magen så frågan är om det syns att jag har bröst överhuvudtaget?
Den andra kände jag hur det sa plong när jag stod i kassan och hade dragkamp med äldsta sonen som flippade i affären för att jag köpte fel sorts potatismos.
Att den i affären kunde gå sönder är inte så konstigt då den är välanvänd i brist på bra BHar i rätt storlek. Men den andra var nästan ny och inte använd så mycket. Men vad ska man begära när detaljer som ska hjälpa till att hålla uppe de tunga sakerna via axelbandet är av plast.
Så idag så ville jag inte ta risken att den 3e skulle gå sönder så jag har vägrat BH hela dagen. Ganska skönt egentligen att låta dem hänga fria. Men tyngdlagen gör att de här hänger ner så att när jag inte har BH så förenas de med den övre svullna magen så frågan är om det syns att jag har bröst överhuvudtaget?
torsdag 4 september 2008
Men vikten var det jue...
Jag glömde något extremt viktigt igår i mitt blogginlägg.
Min vikt!! Jag ska ju rapportera när det händer något på den fronten.
Jag har tadadadam landat på 80-talet:-D Redan i förra veckan nångång. Men då vikten går trögt nu så pendlar det nåt kilo hit och dit. Men i går så stod vågen på 89.0!!
Känns helt fantastiskt!
När jag kollar bak i min blogg så ser jag att jag landade på tvåsiffrigt den 29 mars... då har jag om jag inte räknat tokigt gått ner 10 kg på 5 månader. Och då har jag inte ansträngt mig direkt utan livet har jag gjort att min kost inte är den bästa. Den enda mat som är god är den som är väldigt GI-lik enda skillnaden är att jag fortfarande klarar peta i mig godis men inte i samma mängder som förut. Tyvärr händer det alltför ofta att jag får frågan om jag ätit bra under dagen och jag börjar tänka efter och minns en knäckis till frukost sen... eum mat var det ja och så får jag peta i mig nåt på kvällen istället och då blir det återigen knäckisar med skinka. Det enda jag får i mig ordentligt av är kaffe.
Det betyder alltså att om jag anstränger mig, sätter fart och får lite disciplin så skulle jag kunna nå det stora målet innan jul.
Visst skulle det vara kanonskönt att landa på så lite som 65 igen men efter att ha varit uppe på 120 kg så är jag jätteglad om jag bara kommer ner till 70-talet. Bara det skulle vara en enorm skillnad och lättnad.
Det jag gått ner nu är bara det helt fantastiskt. Jag har inte vägt så här lite på 7-8 år. Tänk det är över 30 kg jag gått ner sen minstingens sista skvalpande i min mage. Jag tror att jag måste ha vägt 122-123 kg när förlossningen satte igång.
Jag måste nu bara komma på nån bra maggympa så att hängbuken från 3 graviditeter hänger med i storleksutvecklingen. Magen gör att jag är tvungen att ha en storlek större på byxor än vad ben och rumpa vill ha. Resultatet är byxor med hänghäck. INTE snyggt:-S
Nä nu är det kämpa som gäller och det jag vill ha i födelsedagspresent (21 dec) eller i julklapp är ett resultat som visar att jag befinner mig i det glamorösa 70-talet.
Tjingeling
Min vikt!! Jag ska ju rapportera när det händer något på den fronten.
Jag har tadadadam landat på 80-talet:-D Redan i förra veckan nångång. Men då vikten går trögt nu så pendlar det nåt kilo hit och dit. Men i går så stod vågen på 89.0!!
Känns helt fantastiskt!
När jag kollar bak i min blogg så ser jag att jag landade på tvåsiffrigt den 29 mars... då har jag om jag inte räknat tokigt gått ner 10 kg på 5 månader. Och då har jag inte ansträngt mig direkt utan livet har jag gjort att min kost inte är den bästa. Den enda mat som är god är den som är väldigt GI-lik enda skillnaden är att jag fortfarande klarar peta i mig godis men inte i samma mängder som förut. Tyvärr händer det alltför ofta att jag får frågan om jag ätit bra under dagen och jag börjar tänka efter och minns en knäckis till frukost sen... eum mat var det ja och så får jag peta i mig nåt på kvällen istället och då blir det återigen knäckisar med skinka. Det enda jag får i mig ordentligt av är kaffe.
Det betyder alltså att om jag anstränger mig, sätter fart och får lite disciplin så skulle jag kunna nå det stora målet innan jul.
Visst skulle det vara kanonskönt att landa på så lite som 65 igen men efter att ha varit uppe på 120 kg så är jag jätteglad om jag bara kommer ner till 70-talet. Bara det skulle vara en enorm skillnad och lättnad.
Det jag gått ner nu är bara det helt fantastiskt. Jag har inte vägt så här lite på 7-8 år. Tänk det är över 30 kg jag gått ner sen minstingens sista skvalpande i min mage. Jag tror att jag måste ha vägt 122-123 kg när förlossningen satte igång.
Jag måste nu bara komma på nån bra maggympa så att hängbuken från 3 graviditeter hänger med i storleksutvecklingen. Magen gör att jag är tvungen att ha en storlek större på byxor än vad ben och rumpa vill ha. Resultatet är byxor med hänghäck. INTE snyggt:-S
Nä nu är det kämpa som gäller och det jag vill ha i födelsedagspresent (21 dec) eller i julklapp är ett resultat som visar att jag befinner mig i det glamorösa 70-talet.
Tjingeling
onsdag 3 september 2008
107 på 90väg med en klockren bild
Jahapp det gick inte att neka till den där fartboten. 107 på 90väg hade jag kört och bilden på mig var så tydlig att det inte fanns en suck att jag skulle kunna säga att det inte var jag som körde. Det blir en härlig bot på 2400:-. Vart jag nu ska få dem i från?! Men det bekymret får jag tampas med när räkningen kommer. Hittills har jag fått skriva under ett erkännande. Kände mig som värsta skurken när brevet kom. Fast det kanske man är om man är lite tung på foten...
Det är länge sedan som jag skrev i bloggen och fick påminnelse av min kusindotter. Blir glad att höra att mina släktingar läser det här dravlet jag skriver för att som hon sa: hålla koll på vad som händer...
Typ nåt sånt sa hon. Jag kommer inte ihåg ordagrant för det var en innehållsrik dag med en lång resa till Hälsingland och min farfars begravning.
Innan själva begravningen så var det visning av honom. Jag tvekade in i det sista om jag skulle gå in eller inte. Är väldigt rädd för döden och hade innan dess aldrig sett en död människa i verkliga livet.
Men jag gick in och kände sån lättnad efteråt. Speciellt på begravningen. Det var inte lika svårt att sätta sig in i min farfar låg i kistan därframme. På andra begravningar så har det känts så overkligt att det ligger en person som har en plats i mitt hjärta i den där konstiga lådan där framme.
Det kändes skönt att jag fick mitt eget avslut med min farfar. Jag tog mod till mig och följde min magkänsla att jag bara var tvungen att stryka honom på handen i ett farväl. Han var så kall och så liten men hade fortfarande stora grova händer som visar på ett väldigt aktiv, hårt arbetande liv.
Jag vet att det kalla är på grund av att de hållit honom kyld men det som var märkligt med det kalla var att den stickande kylda känslan fanns i min hand långt efter att begravningen var slut. Än idag kan jag få den känslan i handen, den kalla stickande känslan. Kanske är det min farfar som kollar till mig lite då och då.
Jag har börjat studera igen då strulet med Försäkringskassan i somras petade ner mig en bit i avgrunden igen. Visst det kanske inte är så smart att börja studera på heltid när jag fortfarande mår som skräp ibland. Ångestattackerna kommer titt som tätt och får en att känna sig som en lallande fåne.
MEN jag måste ju göra något, jag kan ju inte sitta hemma hela tiden. Jag mår ju inte bättre av det. Min planerade arbetsträning fick FK mig att ja helt enkelt strunta i. Enligt de snillena som bestämmer sjukskrivningar i Falun så har jag ju viss arbetskapacitet då jag vägrade låta mina barn gå på dagis HELA jäkla sommaren. Bara för att jag mår dåligt. Vad är jag för mamma då? Ingen bra iallafall om jag lät mina trötta barn dras upp varje morgon för att gå på dagis för att leka när de hade möjlighet att vara hemma, sova så länge de ville och sedan leka, titta på film kanske åka till stranden.
Jag läser de kurser som verkar intressanta. Svenskan är kul med alla dessa författare, psykologi är alltid intressant, Spanskan har jag inte börjat med än utan den börjar i oktober, Multimedian är asskoj! Det är skitkul att jobba i Photoshop.
Nu ska jag återvända till mina barn som är besvikna för att DVDn verkat paja. Typiskt när jag hyrt film för att muta dem till att städa undan. Tur att jag köpte glass med så det fick nåt för deras hårda arbete.
Tjingeling...
Det är länge sedan som jag skrev i bloggen och fick påminnelse av min kusindotter. Blir glad att höra att mina släktingar läser det här dravlet jag skriver för att som hon sa: hålla koll på vad som händer...
Typ nåt sånt sa hon. Jag kommer inte ihåg ordagrant för det var en innehållsrik dag med en lång resa till Hälsingland och min farfars begravning.
Innan själva begravningen så var det visning av honom. Jag tvekade in i det sista om jag skulle gå in eller inte. Är väldigt rädd för döden och hade innan dess aldrig sett en död människa i verkliga livet.
Men jag gick in och kände sån lättnad efteråt. Speciellt på begravningen. Det var inte lika svårt att sätta sig in i min farfar låg i kistan därframme. På andra begravningar så har det känts så overkligt att det ligger en person som har en plats i mitt hjärta i den där konstiga lådan där framme.
Det kändes skönt att jag fick mitt eget avslut med min farfar. Jag tog mod till mig och följde min magkänsla att jag bara var tvungen att stryka honom på handen i ett farväl. Han var så kall och så liten men hade fortfarande stora grova händer som visar på ett väldigt aktiv, hårt arbetande liv.
Jag vet att det kalla är på grund av att de hållit honom kyld men det som var märkligt med det kalla var att den stickande kylda känslan fanns i min hand långt efter att begravningen var slut. Än idag kan jag få den känslan i handen, den kalla stickande känslan. Kanske är det min farfar som kollar till mig lite då och då.
Jag har börjat studera igen då strulet med Försäkringskassan i somras petade ner mig en bit i avgrunden igen. Visst det kanske inte är så smart att börja studera på heltid när jag fortfarande mår som skräp ibland. Ångestattackerna kommer titt som tätt och får en att känna sig som en lallande fåne.
MEN jag måste ju göra något, jag kan ju inte sitta hemma hela tiden. Jag mår ju inte bättre av det. Min planerade arbetsträning fick FK mig att ja helt enkelt strunta i. Enligt de snillena som bestämmer sjukskrivningar i Falun så har jag ju viss arbetskapacitet då jag vägrade låta mina barn gå på dagis HELA jäkla sommaren. Bara för att jag mår dåligt. Vad är jag för mamma då? Ingen bra iallafall om jag lät mina trötta barn dras upp varje morgon för att gå på dagis för att leka när de hade möjlighet att vara hemma, sova så länge de ville och sedan leka, titta på film kanske åka till stranden.
Jag läser de kurser som verkar intressanta. Svenskan är kul med alla dessa författare, psykologi är alltid intressant, Spanskan har jag inte börjat med än utan den börjar i oktober, Multimedian är asskoj! Det är skitkul att jobba i Photoshop.
Nu ska jag återvända till mina barn som är besvikna för att DVDn verkat paja. Typiskt när jag hyrt film för att muta dem till att städa undan. Tur att jag köpte glass med så det fick nåt för deras hårda arbete.
Tjingeling...
onsdag 9 juli 2008
Fartkameror är ett otyg
Där kör man i godan ro och börjar snart få krupp på barnen som tjatat från Vänersborg tills nånstans utanför eller innan Nässjö. Är lite irriterad och missar farten på bilen men missar inte fartkameran när jag vackert fånstirrar in i den och ser ett envist blinkande.
Helvete fräste jag och kände hur jag blev kall i magen och bortdomnad till skinkslutet. Fartkamerahelvetet! Och jag körde 10 km för fort. Kan inte heller neka till att jag gjorde det då det måste blivit en klockren närbild på mig när jag tittar mot kameran, ner mot hastighetsmätaren noterar för fort, titta tillbaks på kameran för att se om det blinkar... Fånstirrandes kunde jag nu lugnt eller panikslaget konstatera att nu vet jag hur det ser ut när man blir fotad av dem.
På min resa nu så sitter det fartkameror överallt där det inte ska vara. Dvs fartkameror är ett otyg och borde inte finnas alls *putar tjurigt med munnen*. Men varför i hela fridens namn måste de sätta de jävlarna i nerförsbackar i direkt hastighetsskifte. Har de inte lärt sig att nerförsbackar är ett bra ställe att spara bensin och låta naturkrafterna göra sitt. Då vill jag ju inte sitta och bromsa i onödan bara för att en fotogalning väntar i slutet på backen.
En annan nackdel med de där otygen är att om man fastnat på bild en gång så blir man lite spak när man kommer till fartkameraland och håller automatiskt en hastighet på 10km/h under tillåtet för att inte riskera ännu en fotografering utmed vägen. Och då blir man ju ett hinder i flytet i trafiken plus att resorna tar mycket längre tid än vanligt.
Vem har tid med det i dagsläget? Inte jag när barnen konstant frågar om vi inte är framme snart.
Helvete fräste jag och kände hur jag blev kall i magen och bortdomnad till skinkslutet. Fartkamerahelvetet! Och jag körde 10 km för fort. Kan inte heller neka till att jag gjorde det då det måste blivit en klockren närbild på mig när jag tittar mot kameran, ner mot hastighetsmätaren noterar för fort, titta tillbaks på kameran för att se om det blinkar... Fånstirrandes kunde jag nu lugnt eller panikslaget konstatera att nu vet jag hur det ser ut när man blir fotad av dem.
På min resa nu så sitter det fartkameror överallt där det inte ska vara. Dvs fartkameror är ett otyg och borde inte finnas alls *putar tjurigt med munnen*. Men varför i hela fridens namn måste de sätta de jävlarna i nerförsbackar i direkt hastighetsskifte. Har de inte lärt sig att nerförsbackar är ett bra ställe att spara bensin och låta naturkrafterna göra sitt. Då vill jag ju inte sitta och bromsa i onödan bara för att en fotogalning väntar i slutet på backen.
En annan nackdel med de där otygen är att om man fastnat på bild en gång så blir man lite spak när man kommer till fartkameraland och håller automatiskt en hastighet på 10km/h under tillåtet för att inte riskera ännu en fotografering utmed vägen. Och då blir man ju ett hinder i flytet i trafiken plus att resorna tar mycket längre tid än vanligt.
Vem har tid med det i dagsläget? Inte jag när barnen konstant frågar om vi inte är framme snart.
måndag 2 juni 2008
Bil, nätdejting, arbete och sommarlov
Slår en volt av lycka av att äntligen få köra MIN bil!! Min egen bil, som jag valt själv, tittat på själv utan nån som hjälpt mig. Jag gick på min magkänsla som tidigare aldrig slagit fel och jag tror det bli jättebra eller så följer det min vanliga tur och den brakar när ägarbytet blir färdigt. Med det så måste jag erkänna att jag köpt en bil som låg 2000 över min budget men han som jag köpte bilen av hade inget emot att jag betalade det sista utslaget på 2-3 månader och jag har nu ett välformulerat kvitto på avbetalning och för hans säkerhet så färdigställs ägarbytet inte förrän full betalning erlagts. Men det positiva med det är att han även står för försäkringarna under den tiden.
Det är såååå skönt med en bil som är min min min min!!!
Jag är ju sjukskriven juni ut på heltid, jag har tydligen lyckats dra på mig en depression och medicinerar mot det nu. Men det känns som om det är ljusning i horisonten. Humöret har lättat lite och allt känns inte så hopplöst längre. Nu måste jag bara ta itu med projekt: Lägenheten kallad svinstia. Fy och usch så man kan låta det förfalla när inget är roligt och allt är för jobbigt eller man rent ut sagt skiter i allt. All energi, ork och lust går till att se till så barnen är hela, rena, mätta och glada.
Men nu ska det tamefan städas!!! Nu är det dags för barnfri helg igen och den här gången sträcker den sig från torsdag morgon till måndag eftermiddag och då tösen fyller år på måndagen så ska inte lägenheten se ut som en sopstation när det är tårtadags.
V 27-32 så kommer jag vara föräldraledig så att barnen får en klok semester de med. Det var inga problem med AF eller FK. Sen i augusti så kommer AF mer aktivt kolla över mina möjligheter till arbetsträning. Det ska bli roligt samtidigt som det är lite läskigt att ge sig ut på banan igen. Kommer jag klara det? Kommer jag vara såpass Robust som psykologen på AF uttryckte det för att klara av att jobba?
Vet iallafall att jag måste bryta den här sysslolösheten för att på ett vettigt sätt komma tillbaks till livet igen.
Jag har registrerat mig på en dejtingsida där jag även lagt in min MSN. Har fått kontakt med riktigt trevliga människor på det sättet men så finns det även riktiga nötter.
Och med nötter menar jag dem som lägger till en på MSN säger KANSKE: Hej hur mår du? Och sen BAM (eller direkt utan hälsningsfras): Har du cam? Vill du camma lite? Jag vill gärna komma i cammen åt dig... WTF? Vart har de killarnas självrespekt tagit vägen? Vad får man ut av att sexchatta med en totalt främmande människa som de inte vet ett shait om? Och inte blir de trevliga alla gånger när man säger Nej, jag har inte cam... Nej, jag har den inte installerad och vill inte installera den... Nej, jag är inte den typen av människa som tycker det är skoj att sexchatta. Har tom blivit kallad fitta av en som jag inte orkade prata med och svarade hövligt nej när han frågade om jag ville prata lite. Den människan blev fetblockad kan jag lova. Det blev även den killen som skickade en bild på sig själv i *harkel.. ler lite generat* ready to go skick om jag säger så.
Sen finns det de som tydligen har sååå många på sin kontaktlista att de inte minns vem de pratat med och om om vad. Den ena människan blev även han fetblockad när han frågade om jag var störd när jag tyckte det var tjatigt med samma frågor VARJE gång han ville prata. Han mindes inte att han frågat 3 ziljoner gånger om fler bilder på mig eller så vet han inte vad nej betyder och gör ett till försök.
Men det finns som sagt en del trevliga bekantskaper man har lyckats skaffa. :-)
Nä nu är det dags att få storsorken att förstå att man inte kan titta på Power Rangers hur många gånger som helst och att det är läggdags nu. De är så morgontrötta mina söta små troll att mornarna blir totalt kaos.
Det är såååå skönt med en bil som är min min min min!!!
Jag är ju sjukskriven juni ut på heltid, jag har tydligen lyckats dra på mig en depression och medicinerar mot det nu. Men det känns som om det är ljusning i horisonten. Humöret har lättat lite och allt känns inte så hopplöst längre. Nu måste jag bara ta itu med projekt: Lägenheten kallad svinstia. Fy och usch så man kan låta det förfalla när inget är roligt och allt är för jobbigt eller man rent ut sagt skiter i allt. All energi, ork och lust går till att se till så barnen är hela, rena, mätta och glada.
Men nu ska det tamefan städas!!! Nu är det dags för barnfri helg igen och den här gången sträcker den sig från torsdag morgon till måndag eftermiddag och då tösen fyller år på måndagen så ska inte lägenheten se ut som en sopstation när det är tårtadags.
V 27-32 så kommer jag vara föräldraledig så att barnen får en klok semester de med. Det var inga problem med AF eller FK. Sen i augusti så kommer AF mer aktivt kolla över mina möjligheter till arbetsträning. Det ska bli roligt samtidigt som det är lite läskigt att ge sig ut på banan igen. Kommer jag klara det? Kommer jag vara såpass Robust som psykologen på AF uttryckte det för att klara av att jobba?
Vet iallafall att jag måste bryta den här sysslolösheten för att på ett vettigt sätt komma tillbaks till livet igen.
Jag har registrerat mig på en dejtingsida där jag även lagt in min MSN. Har fått kontakt med riktigt trevliga människor på det sättet men så finns det även riktiga nötter.
Och med nötter menar jag dem som lägger till en på MSN säger KANSKE: Hej hur mår du? Och sen BAM (eller direkt utan hälsningsfras): Har du cam? Vill du camma lite? Jag vill gärna komma i cammen åt dig... WTF? Vart har de killarnas självrespekt tagit vägen? Vad får man ut av att sexchatta med en totalt främmande människa som de inte vet ett shait om? Och inte blir de trevliga alla gånger när man säger Nej, jag har inte cam... Nej, jag har den inte installerad och vill inte installera den... Nej, jag är inte den typen av människa som tycker det är skoj att sexchatta. Har tom blivit kallad fitta av en som jag inte orkade prata med och svarade hövligt nej när han frågade om jag ville prata lite. Den människan blev fetblockad kan jag lova. Det blev även den killen som skickade en bild på sig själv i *harkel.. ler lite generat* ready to go skick om jag säger så.
Sen finns det de som tydligen har sååå många på sin kontaktlista att de inte minns vem de pratat med och om om vad. Den ena människan blev även han fetblockad när han frågade om jag var störd när jag tyckte det var tjatigt med samma frågor VARJE gång han ville prata. Han mindes inte att han frågat 3 ziljoner gånger om fler bilder på mig eller så vet han inte vad nej betyder och gör ett till försök.
Men det finns som sagt en del trevliga bekantskaper man har lyckats skaffa. :-)
Nä nu är det dags att få storsorken att förstå att man inte kan titta på Power Rangers hur många gånger som helst och att det är läggdags nu. De är så morgontrötta mina söta små troll att mornarna blir totalt kaos.
fredag 23 maj 2008
Fråntagen frihet...
Jag anser att det största barnet är så pass stor nu att han kan få lite eget ansvar med att vara ute i lekparken eller gården själv och leka med kompisar. Det var inte längesedan som jag började släppa efter lite och lät honom vara ute utan mig.
Nu är jag tvungen eller jag känner mig tvungen att dra bort den friheten från honom och jag vet att andra föräldrar i området resonerar likadant.
Det var här på lekparken bakom huset, barnens lekpark som de kan gå till utan att korsa några vägar som en 8-åring blev erbjuden godis om hon följde med den okände mannen med till hans lägenhet. Jag läste inte tidningen själv med det sägs att han var i 35-årsåldern.
Jag är glad att barnens förra dagis hade "lära" om hur man ska bete sig om man blir erbjuden godis mm av en främling. Så de vet förhoppningsvis att de ska lägga benen på ryggen och INTE tacka ja och följa med.
Jag vet att jag skrivit tidigare vad jag anser att pedofiler mm ska få för straff... jo just det ett skott i...
Jag vet även att det som händer i dag med allt våld mm egentligen inte är unikt för vår tid. Att det låter som om våldet eskalerar är nog medias bevakning på allt som händer.
Får se när storsorken får tillbaks sin frihet. Vet iallafall att vi först måste ha ett till prat om vad man gör med främlingar. I det här fallet som hände här så har jag förstått att polisen är lite bakbundna då mannen i fråga troligtvis inte begått nåt brott det måste hända något allvarligt först för att det ska klassa som det. *ryser till lite* och konstaterar att mina barn kommer aldrig få leka ute själva och kommer hämtas av mamma från krogen tills de är minst 25...
Nu är jag tvungen eller jag känner mig tvungen att dra bort den friheten från honom och jag vet att andra föräldrar i området resonerar likadant.
Det var här på lekparken bakom huset, barnens lekpark som de kan gå till utan att korsa några vägar som en 8-åring blev erbjuden godis om hon följde med den okände mannen med till hans lägenhet. Jag läste inte tidningen själv med det sägs att han var i 35-årsåldern.
Jag är glad att barnens förra dagis hade "lära" om hur man ska bete sig om man blir erbjuden godis mm av en främling. Så de vet förhoppningsvis att de ska lägga benen på ryggen och INTE tacka ja och följa med.
Jag vet att jag skrivit tidigare vad jag anser att pedofiler mm ska få för straff... jo just det ett skott i...
Jag vet även att det som händer i dag med allt våld mm egentligen inte är unikt för vår tid. Att det låter som om våldet eskalerar är nog medias bevakning på allt som händer.
Får se när storsorken får tillbaks sin frihet. Vet iallafall att vi först måste ha ett till prat om vad man gör med främlingar. I det här fallet som hände här så har jag förstått att polisen är lite bakbundna då mannen i fråga troligtvis inte begått nåt brott det måste hända något allvarligt först för att det ska klassa som det. *ryser till lite* och konstaterar att mina barn kommer aldrig få leka ute själva och kommer hämtas av mamma från krogen tills de är minst 25...
fredag 2 maj 2008
Min barn = mina hjältar, återfunna pengar och kompensation...
Min största fobi, om man räknar bort självklara saker som att något ska hända med barnen mm, är gnagare... speciellt råttor och möss.
Så ni kan tänka er att jag fick ett äckelrys genom hela kroppen när jag är på väg ut och ser att hunden har en gnagare i munnen. Troligtvis så har katterna fångat och hunden snott.
Springer in igen och spanar maniskt ut genom fönstret för att se om han ätit upp den nån gång. Ser att han flyttat sig och tänker att phu nu är den borta.
Smyger fram till hunden och ser... att den jäveln är kvar. Gnyr till och springer in igen.
De stora barnen snart 4 och 6 år sitter och grälar vid datorn.
Frågar den äldste om han vågar ta bort musen och slänga den i skogen. Han springer ut och kollar och jäntan efter. JAG VILL RÄDDA DEN STACKARS MUSEN vrålar hon då sonen sitter på en bänk inlindad i en filt barfota.
Febrilt försöker de få upp musen på snöskovlen och får ta en pinne till hjälp och peta upp den.
Medan de arbetar så utbrister de med jämna mellanrum: Se den stackars musen, jag ser hans söta ansikte, stackars mus, hunden får INTE äta upp den. Stackars söta mus, vi ska rädda dig...
Själv står jag skräckslagen i dörröppningen och ger instruktioner. Till slut har musen placerats på eldningshögen och jag berömmer mina duktiga barn.
Sen att hunden letade upp musen och åt upp den i ren snålhet då han märkte att vi tog den från honom är en annan historia **kräks**
Mina pengar har kommit tillbaks. ICA-banken tog på sig skulden och förde tillbaks pengarna minus den tusenlappen som skulle dit från början och bad massor om ursäkt. Jag blir även kompenserad för det som har hänt + att de betalar de straffräntor som min bank kommer ge mig pga den stora övertrasseringen.
Hon på ICA sa att pengarna skulle finnas på mitt konto på måndag men redan i eftermiddags så slapp jag höra minussaldot när jag kollade kontot.
Det kallar jag kundservice! Supertrevliga i telefon och gjorde allt de kunde för att det skulle bli en så bra lösning så möjligt för mig. **me like**
Så ni kan tänka er att jag fick ett äckelrys genom hela kroppen när jag är på väg ut och ser att hunden har en gnagare i munnen. Troligtvis så har katterna fångat och hunden snott.
Springer in igen och spanar maniskt ut genom fönstret för att se om han ätit upp den nån gång. Ser att han flyttat sig och tänker att phu nu är den borta.
Smyger fram till hunden och ser... att den jäveln är kvar. Gnyr till och springer in igen.
De stora barnen snart 4 och 6 år sitter och grälar vid datorn.
Frågar den äldste om han vågar ta bort musen och slänga den i skogen. Han springer ut och kollar och jäntan efter. JAG VILL RÄDDA DEN STACKARS MUSEN vrålar hon då sonen sitter på en bänk inlindad i en filt barfota.
Febrilt försöker de få upp musen på snöskovlen och får ta en pinne till hjälp och peta upp den.
Medan de arbetar så utbrister de med jämna mellanrum: Se den stackars musen, jag ser hans söta ansikte, stackars mus, hunden får INTE äta upp den. Stackars söta mus, vi ska rädda dig...
Själv står jag skräckslagen i dörröppningen och ger instruktioner. Till slut har musen placerats på eldningshögen och jag berömmer mina duktiga barn.
Sen att hunden letade upp musen och åt upp den i ren snålhet då han märkte att vi tog den från honom är en annan historia **kräks**
Mina pengar har kommit tillbaks. ICA-banken tog på sig skulden och förde tillbaks pengarna minus den tusenlappen som skulle dit från början och bad massor om ursäkt. Jag blir även kompenserad för det som har hänt + att de betalar de straffräntor som min bank kommer ge mig pga den stora övertrasseringen.
Hon på ICA sa att pengarna skulle finnas på mitt konto på måndag men redan i eftermiddags så slapp jag höra minussaldot när jag kollade kontot.
Det kallar jag kundservice! Supertrevliga i telefon och gjorde allt de kunde för att det skulle bli en så bra lösning så möjligt för mig. **me like**
torsdag 1 maj 2008
Man kan få en hjärtinfarkt för mindre...
Igår stod jag i ICA-butiken på orten där jag skulle fira Valborg med barnen. Jag hade handlat kvällens mat, lite godis till barnen och annat som behövdes. Slutsumma 302:- Drar mitt kort och får den hemska texten Medges ej... men va fan?! Jag VET att jag har pengar på kontot. Provar igen och får samma svar.
Ringer då Telefonbanken och möts av detta meddelande:
Tillgängligt belopp på kontot MINUS 87 o92 kronor 14 öre. Blir helt kall och inser att det brev jag fick från ICA-banken med bekräftelse på mitt autogiro om 1000:- till mitt ICA-kort inte hade varit ett skrivfel. De har verkligen dragit 100002 kronor från mitt konto och MIN bank har GODKÄNT det!!!
Blir vansinnig och stressad självklart. Ringer personlig service på banken och frågar hur i HELVETE de kan ha godkänt en sån stor dragning från mitt konto. Skickas vidare till de som vet och han där menar på att bara för att jag har ett VISA-kort som är godkänt för offlineköp så kan det bli så här ibland. Att om jag hade gjort ett offlineköp på en miljon så hade de varit tvungna att betala ut pengarna och sen hade jag blivit skyldig banken pengar.
Och så har de nu haft lite tekniska problem med vissa autogirodragningar och de jobbar febrilt med att lösa det. det kan ju även vara så att ICA-banken skickat en felaktig fil och därför har det blivit så här.
Jag förstår fortfarande inte hur en bank kan godkänna en autogirodragning på de här summorna när det inte finns täckning på kontot. Det är för mig obegripligt.
Jag frågar han hur jag ska göra då jag står i kassan och inte kan betala och får det korkade svaret att jag borde avvakta med att handla.
Det fick mig och brisera och kallt väser fram: Avvakta, ska jag avvakta med att köpa KVÄLLSMAT TILL MINA BARN! Ok det sista var nog inte kallt men jag var då väldigt stressad och arg. Äldste sonen står då och drar i mig och vill att vi ska gå för vi kommer missa brasan.
Får meddelande från han på banken att de ringer runt som galningar och ska lösa det här, blir satt och vänta i telefon.
då erbjuder sig butiksägaren att jag kan få komma och betala på fredag, när jag hunnit få fram pengar på annat håll.
Kollar min telefon och ser att den dåliga mottagningen kopplat ner samtalet och tackar tacksamt ja till erbjudandet. Skriver under kvittot, tar våra varor och åker hem till mina föräldrar där vi är hundvakter. Får en lugn kväll med god mat, glada barn och en mysig stund framför majelden.
Konstaterar lugnt: Jag ligger nästan 90 000 minus på mitt konto, är sen med mina räkningar denna månad så min hyra är inte betald, jag är skyldig affären 300:- och att det var tur att jag inte hade lyssnat på barnens tjat om att handla på ICA Maxi för då hade jag nog fått ställa från mig varorna och åka hem med svansen mellan benen. Nu kan det väl inte gå så mycket mer troll i allt jag gör... eller....
Ringer då Telefonbanken och möts av detta meddelande:
Tillgängligt belopp på kontot MINUS 87 o92 kronor 14 öre. Blir helt kall och inser att det brev jag fick från ICA-banken med bekräftelse på mitt autogiro om 1000:- till mitt ICA-kort inte hade varit ett skrivfel. De har verkligen dragit 100002 kronor från mitt konto och MIN bank har GODKÄNT det!!!
Blir vansinnig och stressad självklart. Ringer personlig service på banken och frågar hur i HELVETE de kan ha godkänt en sån stor dragning från mitt konto. Skickas vidare till de som vet och han där menar på att bara för att jag har ett VISA-kort som är godkänt för offlineköp så kan det bli så här ibland. Att om jag hade gjort ett offlineköp på en miljon så hade de varit tvungna att betala ut pengarna och sen hade jag blivit skyldig banken pengar.
Och så har de nu haft lite tekniska problem med vissa autogirodragningar och de jobbar febrilt med att lösa det. det kan ju även vara så att ICA-banken skickat en felaktig fil och därför har det blivit så här.
Jag förstår fortfarande inte hur en bank kan godkänna en autogirodragning på de här summorna när det inte finns täckning på kontot. Det är för mig obegripligt.
Jag frågar han hur jag ska göra då jag står i kassan och inte kan betala och får det korkade svaret att jag borde avvakta med att handla.
Det fick mig och brisera och kallt väser fram: Avvakta, ska jag avvakta med att köpa KVÄLLSMAT TILL MINA BARN! Ok det sista var nog inte kallt men jag var då väldigt stressad och arg. Äldste sonen står då och drar i mig och vill att vi ska gå för vi kommer missa brasan.
Får meddelande från han på banken att de ringer runt som galningar och ska lösa det här, blir satt och vänta i telefon.
då erbjuder sig butiksägaren att jag kan få komma och betala på fredag, när jag hunnit få fram pengar på annat håll.
Kollar min telefon och ser att den dåliga mottagningen kopplat ner samtalet och tackar tacksamt ja till erbjudandet. Skriver under kvittot, tar våra varor och åker hem till mina föräldrar där vi är hundvakter. Får en lugn kväll med god mat, glada barn och en mysig stund framför majelden.
Konstaterar lugnt: Jag ligger nästan 90 000 minus på mitt konto, är sen med mina räkningar denna månad så min hyra är inte betald, jag är skyldig affären 300:- och att det var tur att jag inte hade lyssnat på barnens tjat om att handla på ICA Maxi för då hade jag nog fått ställa från mig varorna och åka hem med svansen mellan benen. Nu kan det väl inte gå så mycket mer troll i allt jag gör... eller....
fredag 18 april 2008
Panik, polis och lättnad
Idag blev det en morgon som jag sent kommer glömma, om aldrig.
Tösen vaknade på ett ilsket humör, hon tyckte bestämt att honskulle åka buss till dansskola med dagis och blev vansinnig när jag sa att det inte stämde. Som vanligt blev det en stressmorgon då allt går på högvarv och jag blev irriterad.
Försenade jäktar jag ut barnen för att komma iväg till dagis innan alla tre missade sina morgonsamlingar.
På vår gård när man går mot parkeringen så går det till höger som en tunnel som leder till lekplatsen, baksidan av vårt hus går man mot vänster istället så kommer man till en annan gård.
Precis innan det partiet så vänder jag mig mot tösen och stressat och irriterat jäktar jag på henne medan hon sakta går och drar i sina tofsar.
Fortsätter ner mot bilen i tron att hon är kvar bakom mig. När jag är framme vid bilen så ser jag att hon inte är där.
Hon är... borta... Sätter fast mini i bilen, ber sonen spänna fast sig medan jag går efter henne.
Jag går och jag hittar...ingen...
Letar runt lite, ropar som en galning.. Ingen tös. Fortsätter leta, ropar hennes namn i panik. Hon brukar stanna och ropa efter mig när hon inte hittar mig. Men inte ett ljud.
Nu stegras paniken och gråten forsar fram. En som städar i trapphusen säger åt mig att han ska hjälpa mig leta, hur är hon klädd? Jag förklarar han springer iväg och letar, jag fortsätter leta.
Gråtandes som en galning. VART HAR HON TAGIT VÄGEN?
Fortsätter min förtvivlade jakt, ner till bilen kolla till de andra och se om hon kommit dit. Ingen tös...
Springer in på vår gård, ställer mig och tittar mot planen... ingen tös. Min granne frågar mig vad som hänt för jag är i upplösningstillstånd, berättar och ser att han flyger upp, tänker inte så mycket på det då, måste fortsätta leta.
Nu ringer jag polisen, för nu vet jag inte vart jag ska leta längre. Kan ju inte springa för långt då jag har två till att tänka på.
När jag pratat med 112 så får jag fatt på bovärdarna som får ett foto, de hjälper till att leta.
Går till parkeringen och bilen som jag lovat hon på 112 och inväntar polisen, medan jag går dit så ringer jag barnens pappa, han måste få veta. Hos honom får jag reda på att hon är i säkerhet! Hon hade gått till storebrors dagis, de hade försökt ringt mig på mobilen men det var upptaget, så de ringde hemnumret som går till honom.
Går lättad och förtvivlad mot bilen, ringer 112 och säger att hon är i säkerhet. Medan jag står vid bilen och väntar i telefon för att prata med polisen direkt ser jag en av bovärdarna komma åkandes mot mig. Jag kommer på att jag ska stoppa honom och säga att hon är hittad. Han bromsar in och där sitter hon min lilla tös. Då hade en dagisfröken börjat gå hem med henne och stötte på bovärden som letade efter henne så han körde henne dit som han visste att jag skulle stå.
lagom när jag fick henne i min famn stannade polisen bredvid mig. De tar en liten notis från bovärden om vart han hittade henne.
Där står jag och kramar min lilla varelse, jag gråter nerifrån tårna. När hon ser polisen så gråter hon med, hon säger sen att hon inte ville åka med dem, hon vill ha mig. Gråtandes tackar jag han som smet från sitt jobb för att hjälpa mig leta. Gråtandes tackar jag polisen som frågar om jag behöver mer hjälp.
åh, denna hemska känlsa när jag inte hittade henne. Många tankar kom det. Många hemska tankar, ser mig själv stå och tittar mot lägenheterna ropandes hennes namn med tårna strömmandes och undrar vilken lägenhet som någon kan ha tagit henne till. Hon har nog aldrig känts så lätt och mjuk som när jag stod där med henne i famnen och lättad visste vart hon fanns.
När jag hade lämnat barnen på dagis och skulle åka och handla så kom gråtattack på gråtattack och jag irrade planlöst runt med bilen utan att riktigt veta vart jag skulle. Slutade med frukost på Ica Maxis café innan jag gick in och handlade.
Min grannes snabba rörelse? Han tog med sig sambo + barnvagn och tog ett varv runt och hjälpte till att leta. De berättade det för mig när jag senare ringde på för att berätta att hon hade blivit hittad - vilket de hade sett- och för att erbjuda lite barnkläder då jag har massor med kläder i deras minis stl.
Såå tacksam för den hjälp jag fick. Så rädd har jag nog aldrig varit. Min lilla tös, jag skulle gå under om något hände henne eller de andra barnen.
Hon var borta totalt kanske 20 min och de var de längsta 20 min i mitt liv.
Tösen vaknade på ett ilsket humör, hon tyckte bestämt att honskulle åka buss till dansskola med dagis och blev vansinnig när jag sa att det inte stämde. Som vanligt blev det en stressmorgon då allt går på högvarv och jag blev irriterad.
Försenade jäktar jag ut barnen för att komma iväg till dagis innan alla tre missade sina morgonsamlingar.
På vår gård när man går mot parkeringen så går det till höger som en tunnel som leder till lekplatsen, baksidan av vårt hus går man mot vänster istället så kommer man till en annan gård.
Precis innan det partiet så vänder jag mig mot tösen och stressat och irriterat jäktar jag på henne medan hon sakta går och drar i sina tofsar.
Fortsätter ner mot bilen i tron att hon är kvar bakom mig. När jag är framme vid bilen så ser jag att hon inte är där.
Hon är... borta... Sätter fast mini i bilen, ber sonen spänna fast sig medan jag går efter henne.
Jag går och jag hittar...ingen...
Letar runt lite, ropar som en galning.. Ingen tös. Fortsätter leta, ropar hennes namn i panik. Hon brukar stanna och ropa efter mig när hon inte hittar mig. Men inte ett ljud.
Nu stegras paniken och gråten forsar fram. En som städar i trapphusen säger åt mig att han ska hjälpa mig leta, hur är hon klädd? Jag förklarar han springer iväg och letar, jag fortsätter leta.
Gråtandes som en galning. VART HAR HON TAGIT VÄGEN?
Fortsätter min förtvivlade jakt, ner till bilen kolla till de andra och se om hon kommit dit. Ingen tös...
Springer in på vår gård, ställer mig och tittar mot planen... ingen tös. Min granne frågar mig vad som hänt för jag är i upplösningstillstånd, berättar och ser att han flyger upp, tänker inte så mycket på det då, måste fortsätta leta.
Nu ringer jag polisen, för nu vet jag inte vart jag ska leta längre. Kan ju inte springa för långt då jag har två till att tänka på.
När jag pratat med 112 så får jag fatt på bovärdarna som får ett foto, de hjälper till att leta.
Går till parkeringen och bilen som jag lovat hon på 112 och inväntar polisen, medan jag går dit så ringer jag barnens pappa, han måste få veta. Hos honom får jag reda på att hon är i säkerhet! Hon hade gått till storebrors dagis, de hade försökt ringt mig på mobilen men det var upptaget, så de ringde hemnumret som går till honom.
Går lättad och förtvivlad mot bilen, ringer 112 och säger att hon är i säkerhet. Medan jag står vid bilen och väntar i telefon för att prata med polisen direkt ser jag en av bovärdarna komma åkandes mot mig. Jag kommer på att jag ska stoppa honom och säga att hon är hittad. Han bromsar in och där sitter hon min lilla tös. Då hade en dagisfröken börjat gå hem med henne och stötte på bovärden som letade efter henne så han körde henne dit som han visste att jag skulle stå.
lagom när jag fick henne i min famn stannade polisen bredvid mig. De tar en liten notis från bovärden om vart han hittade henne.
Där står jag och kramar min lilla varelse, jag gråter nerifrån tårna. När hon ser polisen så gråter hon med, hon säger sen att hon inte ville åka med dem, hon vill ha mig. Gråtandes tackar jag han som smet från sitt jobb för att hjälpa mig leta. Gråtandes tackar jag polisen som frågar om jag behöver mer hjälp.
åh, denna hemska känlsa när jag inte hittade henne. Många tankar kom det. Många hemska tankar, ser mig själv stå och tittar mot lägenheterna ropandes hennes namn med tårna strömmandes och undrar vilken lägenhet som någon kan ha tagit henne till. Hon har nog aldrig känts så lätt och mjuk som när jag stod där med henne i famnen och lättad visste vart hon fanns.
När jag hade lämnat barnen på dagis och skulle åka och handla så kom gråtattack på gråtattack och jag irrade planlöst runt med bilen utan att riktigt veta vart jag skulle. Slutade med frukost på Ica Maxis café innan jag gick in och handlade.
Min grannes snabba rörelse? Han tog med sig sambo + barnvagn och tog ett varv runt och hjälpte till att leta. De berättade det för mig när jag senare ringde på för att berätta att hon hade blivit hittad - vilket de hade sett- och för att erbjuda lite barnkläder då jag har massor med kläder i deras minis stl.
Såå tacksam för den hjälp jag fick. Så rädd har jag nog aldrig varit. Min lilla tös, jag skulle gå under om något hände henne eller de andra barnen.
Hon var borta totalt kanske 20 min och de var de längsta 20 min i mitt liv.
torsdag 17 april 2008
Jag ska döda dig och din mamma...
Dagligen händer det något som gör att man blir iskall i magen och undrar vart världen är på väg. Vad lär vi våra barn? Vad utsätter vi dem för egentligen?
Igår när vi åkte hem sa tösen till mig att en kompis till henne sagt; Jag ska döda dig och din mamma... och enligt tösen så var det då det barnet inte ville leka med henne för att hon är för liten.
Jag blev helt kall när jag hörde den meningen och förbannad självklart! Än hemskare kändes det i morse när hon upprepade vad som sagt och lite snyftande viskar fram: men mamma jag vill ha dig.. Vill du ha mig, mamma?
Vart kan en sån liten varelse hört något sådant? Får se vilka filmer som helst? Eller är det så illa att denna person tillhör den skara med barn som fått en våldsam uppväxt och härmar det de lär sig. Jag ser ju på mina här att de börjar härma mig, hur jag är när jag är arg, när de surnar till mot varandra.
Undrar verkligen vad som sker på den jorden. Barn mördas, misshandlas och mer som jag inte ens kan förmå mig skriva ner. Det knyter sig i magen på mig då jag vet att mina barn är så pass stora snart att de snart får vara ute själva. Hur ska jag då kunna skydda dem mot alla onda människor?
Ett ex till mig hade en gång en bra ide vad man kunde göra med såna vidriga människor, eller det var mer en plan för hur man skulle lösa överbefolkningen på fängelsena och få bort dem från gatorna.
Sätt dem på en ö som kräver båt eller flyg. Kapa förbindelserna och låt dem odla egen mat och bli självförsörjande.
Men jag tror själv att den ön inte får vara för stor. Det ska inte få finnas en suck till leva ett drägligt liv.
Ni får ursäkta mig alla *naaaa vi måste ju vara humana mot dem, vi får ju inte kränka deras rättigheter, deras integritet, deras rätt till ett humant värdigt liv*, men de rättigheterna gav de upp den dagen de tog en människas liv med berått mod, misshandlade och/eller våldtog en annan människa - gammal som ung.
Egentligen borde de som förgripit sig på barn, ja även en vuxen, få ett skott i ballen/muttan så att den kroppsdelen för alltid sätts ur funktion!
Minns fortfarande debatten som uppstod när det blev på förslag om att kemiskt kastrera personer dömda för sexuella övergrepp, men naaaa, där kom den där jävla meningen om att det skulle kränka deras rättigheter, kränka deras privatliv.
*fräser* skott i underlivet ska det va!
Funderar på hur framtiden kommer se ut för våra barn. Kommer det bli som i MadMax filmerna och de flesta framtidsvisionerna? Starkast överlever, är du svag har du inte en suck... Enda postiva är att skurkarna får en rejäl omgång med whopass på slutet och de goda vinner och lever lyckliga ialla sina dar...
Igår när vi åkte hem sa tösen till mig att en kompis till henne sagt; Jag ska döda dig och din mamma... och enligt tösen så var det då det barnet inte ville leka med henne för att hon är för liten.
Jag blev helt kall när jag hörde den meningen och förbannad självklart! Än hemskare kändes det i morse när hon upprepade vad som sagt och lite snyftande viskar fram: men mamma jag vill ha dig.. Vill du ha mig, mamma?
Vart kan en sån liten varelse hört något sådant? Får se vilka filmer som helst? Eller är det så illa att denna person tillhör den skara med barn som fått en våldsam uppväxt och härmar det de lär sig. Jag ser ju på mina här att de börjar härma mig, hur jag är när jag är arg, när de surnar till mot varandra.
Undrar verkligen vad som sker på den jorden. Barn mördas, misshandlas och mer som jag inte ens kan förmå mig skriva ner. Det knyter sig i magen på mig då jag vet att mina barn är så pass stora snart att de snart får vara ute själva. Hur ska jag då kunna skydda dem mot alla onda människor?
Ett ex till mig hade en gång en bra ide vad man kunde göra med såna vidriga människor, eller det var mer en plan för hur man skulle lösa överbefolkningen på fängelsena och få bort dem från gatorna.
Sätt dem på en ö som kräver båt eller flyg. Kapa förbindelserna och låt dem odla egen mat och bli självförsörjande.
Men jag tror själv att den ön inte får vara för stor. Det ska inte få finnas en suck till leva ett drägligt liv.
Ni får ursäkta mig alla *naaaa vi måste ju vara humana mot dem, vi får ju inte kränka deras rättigheter, deras integritet, deras rätt till ett humant värdigt liv*, men de rättigheterna gav de upp den dagen de tog en människas liv med berått mod, misshandlade och/eller våldtog en annan människa - gammal som ung.
Egentligen borde de som förgripit sig på barn, ja även en vuxen, få ett skott i ballen/muttan så att den kroppsdelen för alltid sätts ur funktion!
Minns fortfarande debatten som uppstod när det blev på förslag om att kemiskt kastrera personer dömda för sexuella övergrepp, men naaaa, där kom den där jävla meningen om att det skulle kränka deras rättigheter, kränka deras privatliv.
*fräser* skott i underlivet ska det va!
Funderar på hur framtiden kommer se ut för våra barn. Kommer det bli som i MadMax filmerna och de flesta framtidsvisionerna? Starkast överlever, är du svag har du inte en suck... Enda postiva är att skurkarna får en rejäl omgång med whopass på slutet och de goda vinner och lever lyckliga ialla sina dar...
onsdag 9 april 2008
Några tankar om dagis...
Jag har ju mina barn på två olika dagis. Ett "vanligt" och ett utedagis, eller ja de har ju möjlighet att vara inne med men grundtanken är ute så mycket som möjligt även vid dåligt väder.
Jag börjar nu starkt ifrågasätta nyttan med dessa utedagis. Visst ska barn vara ute mycket och leka, det mår de bara bra av MEN det känns som om viktiga bitar går förlorade. Bland annat så förstår jag inte varför småbarn ska vara ute i snålblåst och regn nästan hela dagen. Ni vet sånt där väder som vi vuxna brukar huttra och muttra om att nerbäddad i soffan och glo på film hela dagen är bäst när det är så här.
Jag tror inte att trots minskad risk för smitta, vilket jag inte tror stämmer för de två är de som blir sjuka hela tiden, att utedagis, ur och skur dagis i det långa loppet är det bästa för våra små telningar.
Jag anser att det är viktigt för barn, till och med nyttigt att få gå inne och pula en hel dag med ÄVEN vid solsken, pyssla lite, baka och bara vara.
Det märks så tydligt skillnaden på barnen vad de får lära sig och inte. På det "vanliga" dagiset är det regel att man ber snällt om maten och inte kräver, på det andra så verkar det som om de inte riktigt håller så hårt på det.
På det vanliga dagiset så har man gemensam städtid och hjälps åt med att städa, antingen plocka undan leksaker på gården eller inne i lokalen. De åker på teater, till bibilioteket och gör allehanda roliga utflykter tillsammans. Medan på det andra så verkar det som om det glöms bort för allt är så fokuserat på lek på den vackra tomten. Visst har det gjorts utflykter men de utflykterna har bara varit till andra ställen.. ute..
Missförstå mig inte. Jag är supernöjd med personalen på utedagiset. De är toppen allihopa. Vänliga, omtänksamma, glada och barnen stormtrivs med dem och jag med då de har acceptans och förståelse och medkänlsa över att livet inte alltid fungerar som man vill.
Men det som jag till sist och syvende har mest problem med är all utetid. Vill vill vill komma dit en solig dag och gå in i huset och hämta barnen. Vill absolut INTE komma dit och hämta dem igen när de är så blöta av regnrusket att det enda man har i tankarna när man ser dem är: varmt bad omgående när vi kommer hem, iiih vad de måste frysa. Jo på sommaren är det lite roligare för då är det varmare ute, men inte den här tiden på året då det är kallt kallt kallt eftersom våren inte har spruttat igång på allvar.
Nu ska de på utedagiset börja på det "vanliga" dagiset till hösten och jag måste erkänna att jag ser framemot det, men jag kommer sakna personalen. Tur att de på det "vanliga" dagiset är lika toppen de med.
Jag börjar nu starkt ifrågasätta nyttan med dessa utedagis. Visst ska barn vara ute mycket och leka, det mår de bara bra av MEN det känns som om viktiga bitar går förlorade. Bland annat så förstår jag inte varför småbarn ska vara ute i snålblåst och regn nästan hela dagen. Ni vet sånt där väder som vi vuxna brukar huttra och muttra om att nerbäddad i soffan och glo på film hela dagen är bäst när det är så här.
Jag tror inte att trots minskad risk för smitta, vilket jag inte tror stämmer för de två är de som blir sjuka hela tiden, att utedagis, ur och skur dagis i det långa loppet är det bästa för våra små telningar.
Jag anser att det är viktigt för barn, till och med nyttigt att få gå inne och pula en hel dag med ÄVEN vid solsken, pyssla lite, baka och bara vara.
Det märks så tydligt skillnaden på barnen vad de får lära sig och inte. På det "vanliga" dagiset är det regel att man ber snällt om maten och inte kräver, på det andra så verkar det som om de inte riktigt håller så hårt på det.
På det vanliga dagiset så har man gemensam städtid och hjälps åt med att städa, antingen plocka undan leksaker på gården eller inne i lokalen. De åker på teater, till bibilioteket och gör allehanda roliga utflykter tillsammans. Medan på det andra så verkar det som om det glöms bort för allt är så fokuserat på lek på den vackra tomten. Visst har det gjorts utflykter men de utflykterna har bara varit till andra ställen.. ute..
Missförstå mig inte. Jag är supernöjd med personalen på utedagiset. De är toppen allihopa. Vänliga, omtänksamma, glada och barnen stormtrivs med dem och jag med då de har acceptans och förståelse och medkänlsa över att livet inte alltid fungerar som man vill.
Men det som jag till sist och syvende har mest problem med är all utetid. Vill vill vill komma dit en solig dag och gå in i huset och hämta barnen. Vill absolut INTE komma dit och hämta dem igen när de är så blöta av regnrusket att det enda man har i tankarna när man ser dem är: varmt bad omgående när vi kommer hem, iiih vad de måste frysa. Jo på sommaren är det lite roligare för då är det varmare ute, men inte den här tiden på året då det är kallt kallt kallt eftersom våren inte har spruttat igång på allvar.
Nu ska de på utedagiset börja på det "vanliga" dagiset till hösten och jag måste erkänna att jag ser framemot det, men jag kommer sakna personalen. Tur att de på det "vanliga" dagiset är lika toppen de med.
söndag 6 april 2008
torsdag 3 april 2008
Kan det vara vädret månne...
eller det faktum att lägenheten ser ut som en sopstation som gör att humöret ligger på gråtnivå. Eller är det av tacksamhet mot mina föräldrar, idag speciellt min pappa som löser två av mina mest enerigkrävande problem.
Pratade igår med en som förlorade sin mamma när han var 11 år. Förstår inte hur man kan ta sig igenom en sån förlust i livet. Jag vågar inte ens tänka tanken på att mina... NEJ för mig är de fortfarande odödliga. Kanske därför jag ibland blir obetänksam och kanske kräver för mycket av dem.
Idag är en dag som jag helst av allt vill krypa ner i sängen och invänta lugnet i magen, få bort den gnagande känslan att något är fel. Idag är MP3n på igen vrålandes bra musik i öronen på mig.
Trött idag och längtar till nästa helg då det är planerat att jag ska få lite längre egentid. Det ska bli skönt att få vara MIG några dagar, pyssla om mig själv och kanske få så pass mycket ro i kroppen att jag kan få iordning här hemma och driva sopstationen på flykten.
Pratade igår med en som förlorade sin mamma när han var 11 år. Förstår inte hur man kan ta sig igenom en sån förlust i livet. Jag vågar inte ens tänka tanken på att mina... NEJ för mig är de fortfarande odödliga. Kanske därför jag ibland blir obetänksam och kanske kräver för mycket av dem.
Idag är en dag som jag helst av allt vill krypa ner i sängen och invänta lugnet i magen, få bort den gnagande känslan att något är fel. Idag är MP3n på igen vrålandes bra musik i öronen på mig.
Trött idag och längtar till nästa helg då det är planerat att jag ska få lite längre egentid. Det ska bli skönt att få vara MIG några dagar, pyssla om mig själv och kanske få så pass mycket ro i kroppen att jag kan få iordning här hemma och driva sopstationen på flykten.
tisdag 1 april 2008
Så var det magsjuka igen...
Jag trodde faktiskt att magsjukesäsongen gått över. Men nu så är det de två som går på ett utedagis som blivit sjuka. Nu har förvisso tösen bara kräkts en gång och är lite lös i magen och mini har vatten till avföring men de är pigga som få om än lite tjurigare än vanligt. Tror det kan vara en snabbt övergående sak och har vi tur så klarar sig jag och Rickard från eländet.
Varför måste det gå troll i allt man gör. Nu har jag köpt en begagnad tvättmaskin för 300 och fanskapet pumpar inte ut vattnet. Så min pappa som körde installationen lackade ur och nu ska jag "få" en ny tvättmaskin istället. Få stämmer inte för nån gång i livet så ska jag betala tillbaks all hjälp jag får av dem. Så jag säger att jag lånar så länge.
Men efter pappas utbrott och hemgång så började jag fundera lite... Vad är viktigast för mig? Att få en ny tvättmaskin i lägenheten och slippa spring till tvättstugan eller låna samma summa pengar av pappa till en bil?
Han vill ju ha tillbaka sin och jag klarar mig inte utan bilen. Får ta och diskutera saken med honom senare.
Kan någon förklara för mig hur det kan bli så smutsigt på en gång i en lägenhet? Jag dammsuger varje dag men ändå är det drivor av smulor mm på golvet när kvällen kommer. Det börjar kännas trångt härinne så jag har lagt in annons om direktbyte till en större lägenhet. Men det samtidigt funderar jag på om det känns trångt eller om det är fler spöken som behövs städas ur? Det blev ju inte den starten i lägenheten som jag hade föreställt mig så det kanske är det som gör att det känns svårare att anpassa sig och göra hemtrevligt?
Jag sökte ett jobb i dag, sommarjobb, som jag verkligen vill ha! Och jag kunde inte låta bli att skriva ett genomärligt, kaxigt personligt brev. Kände bara att det är ju mig jag ska saluföra och jag är inte på rätt nivå i livet för att idka falsk marknadsföringt. Nu får jag bara hålla tummarna för att de tycker jag är toppen och anställer mig på stört och aldrig låter mig gå;-)
Varför måste det gå troll i allt man gör. Nu har jag köpt en begagnad tvättmaskin för 300 och fanskapet pumpar inte ut vattnet. Så min pappa som körde installationen lackade ur och nu ska jag "få" en ny tvättmaskin istället. Få stämmer inte för nån gång i livet så ska jag betala tillbaks all hjälp jag får av dem. Så jag säger att jag lånar så länge.
Men efter pappas utbrott och hemgång så började jag fundera lite... Vad är viktigast för mig? Att få en ny tvättmaskin i lägenheten och slippa spring till tvättstugan eller låna samma summa pengar av pappa till en bil?
Han vill ju ha tillbaka sin och jag klarar mig inte utan bilen. Får ta och diskutera saken med honom senare.
Kan någon förklara för mig hur det kan bli så smutsigt på en gång i en lägenhet? Jag dammsuger varje dag men ändå är det drivor av smulor mm på golvet när kvällen kommer. Det börjar kännas trångt härinne så jag har lagt in annons om direktbyte till en större lägenhet. Men det samtidigt funderar jag på om det känns trångt eller om det är fler spöken som behövs städas ur? Det blev ju inte den starten i lägenheten som jag hade föreställt mig så det kanske är det som gör att det känns svårare att anpassa sig och göra hemtrevligt?
Jag sökte ett jobb i dag, sommarjobb, som jag verkligen vill ha! Och jag kunde inte låta bli att skriva ett genomärligt, kaxigt personligt brev. Kände bara att det är ju mig jag ska saluföra och jag är inte på rätt nivå i livet för att idka falsk marknadsföringt. Nu får jag bara hålla tummarna för att de tycker jag är toppen och anställer mig på stört och aldrig låter mig gå;-)
lördag 29 mars 2008
Lyfter mitt glas mot...
eller inte riktigt än! Ikväll ska det firas...
99,8 stannade vågen på!:-D Nu är jag äntligen tillbaka i det tvåsiffriga riket. Det är nästan så jag grät en skvätt av lycka. Men bara nästan för idag ska inga tårar falla och med något att fira så vet jag att kvällen kommer bli skoj.
99,8 stannade vågen på!:-D Nu är jag äntligen tillbaka i det tvåsiffriga riket. Det är nästan så jag grät en skvätt av lycka. Men bara nästan för idag ska inga tårar falla och med något att fira så vet jag att kvällen kommer bli skoj.
Lite funderingar så här på morgonkvisten
eller nu är det ju inte lika tidigt som det var när jag gick upp. Tio i sex väckte minstingen mig och för en gång skull var jag inte paniktrött. Visst var jag trött men med lite slummer och mys med bustrollet så klev jag upp nån halvtimme senare. De andra två busungarna blev mäkta förvånad av att inte möta en trött och irriterad mamma nu på morgonen och för en gångs skull så vaknade jag före dem.
Det första slöa jag gör är att börja sortera in kläderna i klädkammaren. Ni vet de där högarna som legat och väntat LÄNGE.
Efter det så tog jag itu med megadisken, torkade av min nya begagnade tvättmaskin, ryat (bråkat) med barnen om att de SKA hjälpa till att plocka undan på golvena. Så ordern nu är att vi inte åker nånstans förrän de plockat färdigt.
Vi ska snart bege oss till en kompis som ska fixa färdigt det sista på pappas bil, som jag fortfarande lånar, så att den förhoppningsvis går igenom besiktningen på tisdag.
Jag misstänker att min pigghet idag beror på förväntan och iver inför kvällen. Det ska verkligen bli jätteskoj att komma ut. Jag fyndade riktigt snygga byxor igår och detaljen till överkroppen som ska ge tröjan ett lyft.;-) Jag tror att jag kommer känna mig riktigt snygg ikväll trots min elaka självbild. Det blir ju inte sämre av att vågen i morse visade på 4 hekto från tvåsiffrigt. Har jag tur kan jag väga in mig på det om en stund då jag behöver vara igång en stund för att få rätt morgonvikt. Att jag inte ätit frukost än kan bidra positivt med. Tänker faktiskt avvakta med frukosten tills jag vägt mig för sista gången nu på morgonen som blir efter jag skrivit färdigt.
Det är många tankar som snurrat i huvudet de här timmarna jag varit vaken. Mest har det handlat om min hälsa och förvåningen att jag inte är dödstrött idag som jag brukar vara.
Hade jag verkligen blivit så här dålig ifall jag inte hade gått hemma hela tiden? Hade min stressnivå kunnats hejdats om jag hade haft ett arbete att gå till?
Jag tillhör ju den kategorin människor som använder arbetet till att pausa från min vardag. På ett jobb hade jag nog kunnat ducka för den stress som jag utsattes för privat.
En annan tanke som börjar bli intensiv är: Hur attraktiv är jag för arbetsmarknaden nu med min nuvarande förmåga att hantera stress? Tänk om jag skulle bli kallad till intervju och jag får frågan om min nuvarande sysselsättning!?
-Ja vad gör du nu förtiden?
- Tja svarar jag, går hemma och tittar på smutsen för jag blir tiltad av stress!
Bingo, kommer det eko i rummet, Vinsten är fortsatt arbetslöshet.
För jag kan ju inte ljuga om att jag fått en stark stressreaktion då den påverkar mig på det sätt den gör och vilket förtroende får en ev framtida chef för mig om det senare skulle komma fram att jag inte kan andas när livet snurrar för fort.
Men hur många arbetsgivare skulle lyssna på mig om jag förklarar att min stressnivå idagsläget beror på en stressad vardag och en tidigare oförmåga att säga STOPP! Stjäl inte min energi! Jag kan lyssna på dina problem, men jag vägrar försaka mig själv igen! Jag tänker inte förlora mig själv igen till förmån för andras välmående.
För jag vet ju att ett arbete nu, ja om 2-3 veckor kanske, har fått puls i dagarna igen pga sjukdomar mm så jag behöver komma ner i varv igen, skulle vara min räddning. Min möjlighet att få mina andrum så att jag kan komma hem till min vardag med förnyad kraft.
Nu ska jag klä på mig och bege mig iväg och få bilen fixad, barnen får leka en stund med kompisar och sen börjar förberedandet inför kvällen. Barnen ska till mormor och morfar, jag ska in till stan igen, dammsuga, bädda rent, duscha och klä sig så man kanske ser ut som en Hottie;-) och sen bär det av mot en kväll i glädjens och trivselns tecken.
Visst ja, nu ska jag bege mig till vågen och hoppas på att jag kan lyfta en Black Russian ikväll och fira att jag klivit in i de tvåsiffrigas värld.
Håll tummarna för mig!:-D
Det första slöa jag gör är att börja sortera in kläderna i klädkammaren. Ni vet de där högarna som legat och väntat LÄNGE.
Efter det så tog jag itu med megadisken, torkade av min nya begagnade tvättmaskin, ryat (bråkat) med barnen om att de SKA hjälpa till att plocka undan på golvena. Så ordern nu är att vi inte åker nånstans förrän de plockat färdigt.
Vi ska snart bege oss till en kompis som ska fixa färdigt det sista på pappas bil, som jag fortfarande lånar, så att den förhoppningsvis går igenom besiktningen på tisdag.
Jag misstänker att min pigghet idag beror på förväntan och iver inför kvällen. Det ska verkligen bli jätteskoj att komma ut. Jag fyndade riktigt snygga byxor igår och detaljen till överkroppen som ska ge tröjan ett lyft.;-) Jag tror att jag kommer känna mig riktigt snygg ikväll trots min elaka självbild. Det blir ju inte sämre av att vågen i morse visade på 4 hekto från tvåsiffrigt. Har jag tur kan jag väga in mig på det om en stund då jag behöver vara igång en stund för att få rätt morgonvikt. Att jag inte ätit frukost än kan bidra positivt med. Tänker faktiskt avvakta med frukosten tills jag vägt mig för sista gången nu på morgonen som blir efter jag skrivit färdigt.
Det är många tankar som snurrat i huvudet de här timmarna jag varit vaken. Mest har det handlat om min hälsa och förvåningen att jag inte är dödstrött idag som jag brukar vara.
Hade jag verkligen blivit så här dålig ifall jag inte hade gått hemma hela tiden? Hade min stressnivå kunnats hejdats om jag hade haft ett arbete att gå till?
Jag tillhör ju den kategorin människor som använder arbetet till att pausa från min vardag. På ett jobb hade jag nog kunnat ducka för den stress som jag utsattes för privat.
En annan tanke som börjar bli intensiv är: Hur attraktiv är jag för arbetsmarknaden nu med min nuvarande förmåga att hantera stress? Tänk om jag skulle bli kallad till intervju och jag får frågan om min nuvarande sysselsättning!?
-Ja vad gör du nu förtiden?
- Tja svarar jag, går hemma och tittar på smutsen för jag blir tiltad av stress!
Bingo, kommer det eko i rummet, Vinsten är fortsatt arbetslöshet.
För jag kan ju inte ljuga om att jag fått en stark stressreaktion då den påverkar mig på det sätt den gör och vilket förtroende får en ev framtida chef för mig om det senare skulle komma fram att jag inte kan andas när livet snurrar för fort.
Men hur många arbetsgivare skulle lyssna på mig om jag förklarar att min stressnivå idagsläget beror på en stressad vardag och en tidigare oförmåga att säga STOPP! Stjäl inte min energi! Jag kan lyssna på dina problem, men jag vägrar försaka mig själv igen! Jag tänker inte förlora mig själv igen till förmån för andras välmående.
För jag vet ju att ett arbete nu, ja om 2-3 veckor kanske, har fått puls i dagarna igen pga sjukdomar mm så jag behöver komma ner i varv igen, skulle vara min räddning. Min möjlighet att få mina andrum så att jag kan komma hem till min vardag med förnyad kraft.
Nu ska jag klä på mig och bege mig iväg och få bilen fixad, barnen får leka en stund med kompisar och sen börjar förberedandet inför kvällen. Barnen ska till mormor och morfar, jag ska in till stan igen, dammsuga, bädda rent, duscha och klä sig så man kanske ser ut som en Hottie;-) och sen bär det av mot en kväll i glädjens och trivselns tecken.
Visst ja, nu ska jag bege mig till vågen och hoppas på att jag kan lyfta en Black Russian ikväll och fira att jag klivit in i de tvåsiffrigas värld.
Håll tummarna för mig!:-D
torsdag 27 mars 2008
Förlossningar, sjukskrivning och förberedelser
Igår tittade jag på den nya serien som visades på nån kanal, minns inte vilken. Med mitt minne så tror jag att serien heter Barnmorskorna.
Satt med tårar i ögonen på slutet när pappan efter en lång förlossning gråter av lycka och knappt vågar röra sitt barn ens för att lyfta på filten och kolla ifall det blev en prins eller prinsessa. Det är en sån maxad känsla att föda barn, att bli förälder, så det går inte och beskriva. Sitter istället där och gråter med dem av lycka inför det nya livet de har framför sig.
Det är helt otroligt att man efter ett år fortfarande kommer ihåg känslorna, dofterna och tankarna från när man var i samma situation. Var tvungen att gå in till mina prinsar och min prinsessa efteråt och titta på dem lite extra när de låg och sov.
Igår var jag åter till min läkare och kollade av läget med mig då min sjukskrivning går ut den sista mars. Jag avskyr att vara sjukskriven men jag vet ju att jag inte mår tillräckligt bra för den mentala stress som skolan är för mig just nu så det kändes på ett sätt skönt att bli fortsatt sjukskriven terminen ut. Den magvärk jag fått när jag börjat tänka skola och planera studier har inte varit skoj. Men nu kan jag släppa den biten och verkligen använda den sista tiden till att koncentrera mig på att bli bra och hitta ett inre lugn och kicka den förbaska stressen åt fanders.
Nu är det dags att börja må bra och få grepp om livet igen.
Förberedelserna inför lördagen fortsätter. Jag har ännu inte hittat nåt bra att sätta på underkroppen. Det supersvårt när alla byxor slutar ungefär vid bebispåsen som hänger kvar som en stolt markering att jag fått 3 underbara barn. Det är inte snyggt när magen tydligt delas i två. Jag ska göra ett sista försök i morgon, idag försvinner tiden till disk, få bilen lagad och att hämta en tvättmaskin. Men i morgon var dagen obokad vad jag minns. Måste även kolla efter ett tillbehör till överkroppen som kommer få tröjan att sitta snyggare. Men även där är det svårt med storlekar. Bah tänk om man hade råd med en personlig shopper så man slapp allt spring och brottningar i provhyttarna, då skulle man ju även ha råd med en personlig tränare och kock som hjälpte till med att få vikten att peka neråt som ett vattenfall.
Satt med tårar i ögonen på slutet när pappan efter en lång förlossning gråter av lycka och knappt vågar röra sitt barn ens för att lyfta på filten och kolla ifall det blev en prins eller prinsessa. Det är en sån maxad känsla att föda barn, att bli förälder, så det går inte och beskriva. Sitter istället där och gråter med dem av lycka inför det nya livet de har framför sig.
Det är helt otroligt att man efter ett år fortfarande kommer ihåg känslorna, dofterna och tankarna från när man var i samma situation. Var tvungen att gå in till mina prinsar och min prinsessa efteråt och titta på dem lite extra när de låg och sov.
Igår var jag åter till min läkare och kollade av läget med mig då min sjukskrivning går ut den sista mars. Jag avskyr att vara sjukskriven men jag vet ju att jag inte mår tillräckligt bra för den mentala stress som skolan är för mig just nu så det kändes på ett sätt skönt att bli fortsatt sjukskriven terminen ut. Den magvärk jag fått när jag börjat tänka skola och planera studier har inte varit skoj. Men nu kan jag släppa den biten och verkligen använda den sista tiden till att koncentrera mig på att bli bra och hitta ett inre lugn och kicka den förbaska stressen åt fanders.
Nu är det dags att börja må bra och få grepp om livet igen.
Förberedelserna inför lördagen fortsätter. Jag har ännu inte hittat nåt bra att sätta på underkroppen. Det supersvårt när alla byxor slutar ungefär vid bebispåsen som hänger kvar som en stolt markering att jag fått 3 underbara barn. Det är inte snyggt när magen tydligt delas i två. Jag ska göra ett sista försök i morgon, idag försvinner tiden till disk, få bilen lagad och att hämta en tvättmaskin. Men i morgon var dagen obokad vad jag minns. Måste även kolla efter ett tillbehör till överkroppen som kommer få tröjan att sitta snyggare. Men även där är det svårt med storlekar. Bah tänk om man hade råd med en personlig shopper så man slapp allt spring och brottningar i provhyttarna, då skulle man ju även ha råd med en personlig tränare och kock som hjälpte till med att få vikten att peka neråt som ett vattenfall.
onsdag 26 mars 2008
Partej...
Ibland skulle man ha datorn fastnitad i rocken när man är ute och går eller en diktafon kanske. Hade kommit på massor med bra att skriva idag men nu när jag sitter här så är det nästa bortglömt alltihopa.
På lördag ska jag ut med en kompis. Vi ska äta gott, dricka gott och skratta så mycket som det går.
Det är lite mer än en månad sen vi var ute senast så det känns som läge igen.
Konstigt egentligen. Förut bara för några månader sen så resonerade jag så att jag har lekt färdigt, festat färdigt, levt färdigt. Att gå på krogen igen var inget som tilltalade. Isch och fy det skulle jag inte börja med igen ens när barnen är utflugna ur boet.
Men nu är det som om en liten knapp inuti har aktiverats. Jag vill ut hela tiden! Eller ja nästan iallafall. Jag vill ut oftare än vad som blivit nu. Längtar efter att träffa folk, flirta lite, prata lite och känna att jag lever igen.
Så nu har förberedelserna inför lördagen börjat. Tröja har inhandlats och resterande kläder ska avhandlas imorgon. Vi har bestämt vad för slags mat vi ska äta och vad vi ska dricka till.
Det som är så skönt med de här utgångarna, partey, är att vi har några viktigt regler, obey or you will suffer the consucuences(stavning?) moahahaha...
På lördag ska jag ut med en kompis. Vi ska äta gott, dricka gott och skratta så mycket som det går.
Det är lite mer än en månad sen vi var ute senast så det känns som läge igen.
Konstigt egentligen. Förut bara för några månader sen så resonerade jag så att jag har lekt färdigt, festat färdigt, levt färdigt. Att gå på krogen igen var inget som tilltalade. Isch och fy det skulle jag inte börja med igen ens när barnen är utflugna ur boet.
Men nu är det som om en liten knapp inuti har aktiverats. Jag vill ut hela tiden! Eller ja nästan iallafall. Jag vill ut oftare än vad som blivit nu. Längtar efter att träffa folk, flirta lite, prata lite och känna att jag lever igen.
Så nu har förberedelserna inför lördagen börjat. Tröja har inhandlats och resterande kläder ska avhandlas imorgon. Vi har bestämt vad för slags mat vi ska äta och vad vi ska dricka till.
Det som är så skönt med de här utgångarna, partey, är att vi har några viktigt regler, obey or you will suffer the consucuences(stavning?) moahahaha...
- Vi ska ha roligt, roligt roligt
- Problem lämnas på annan ort. De är inte välkomna. Visst spott och fräs är ok men det ska efterföljas av skratt
- Roligt ska det vara!
- Problemen ska ta semester
- Inte blanda Dooleys med rödvinsrester! God damn vad äckligt det såg ut! Slog tom ut det faktum att det smakade gott.
- Åt helvete med problemen för en kväll iallafall
- Skratta, fnissa, skratta lite mera
fredag 21 mars 2008
Jag är en parasit...
Det var inte meningen att jag skulle bli själv med 3 barn. Det var meningen att jag skulle leva lycklig med barnens pappa för resten av vårt liv. Men nu blev det inte så, och kommer ej heller bli så. Mitt beslut om skilsmässa är definitiv.
Men i och med mitt stresstillstånd och den knepiga situation som blivit så är jag grymt beroende av andra människor. Tyvärr får mina föräldrar en stor börda att bära då det faller sig som mest naturligt att vända sig till dem när det kommer till avlastning på kvällar/nätter.
Det bär mig emot att be om deras hjälp numera då det känns som om jag utnyttjar dem. Samtidigt så är jag rekommenderad av de som vet att ta tillvara på all avlastning jag kan få. För det är tufft i vanliga fall att hantera 3 barn. Ännu tuffare blir det när barnen är frusterade över skilsmässan. Lägg sen till min stressnivå. Jag sliter mitt hår och försöker att hitta de små stunderna att andas. Och längtan efter lite lugn är enorm. De korta stunder som jag får det stillat räcker inte till längre. De sista energidepåerna töms så fort motgångar möts.
Men nu börjar gliringarna komma om att jag kräver för mycket, att jag borde skämmas som en säger högt att jag behöver en stund för mig själv, för det är tydligen mitt fel, mitt behov av hjälp's fel att det bråkas.
Imorgon är det påsk men jag vill ingenting i skrivande stund. Det skönaste skulle vara att barnen hämtas av mormor och morfar, firar påsk med dem och deras pappa.
Själv kan jag stanna här hemma, krypa ihop i ett hörn och försöka mota bort den gnagande, sugande känslan i magen att jag är en snyltare, parasit en Looser med ett stort L som inte har vett att klara mig själv.
Det är många tårar som trillat ikväll och fler kommer de nog bli:-(
Men i och med mitt stresstillstånd och den knepiga situation som blivit så är jag grymt beroende av andra människor. Tyvärr får mina föräldrar en stor börda att bära då det faller sig som mest naturligt att vända sig till dem när det kommer till avlastning på kvällar/nätter.
Det bär mig emot att be om deras hjälp numera då det känns som om jag utnyttjar dem. Samtidigt så är jag rekommenderad av de som vet att ta tillvara på all avlastning jag kan få. För det är tufft i vanliga fall att hantera 3 barn. Ännu tuffare blir det när barnen är frusterade över skilsmässan. Lägg sen till min stressnivå. Jag sliter mitt hår och försöker att hitta de små stunderna att andas. Och längtan efter lite lugn är enorm. De korta stunder som jag får det stillat räcker inte till längre. De sista energidepåerna töms så fort motgångar möts.
Men nu börjar gliringarna komma om att jag kräver för mycket, att jag borde skämmas som en säger högt att jag behöver en stund för mig själv, för det är tydligen mitt fel, mitt behov av hjälp's fel att det bråkas.
Imorgon är det påsk men jag vill ingenting i skrivande stund. Det skönaste skulle vara att barnen hämtas av mormor och morfar, firar påsk med dem och deras pappa.
Själv kan jag stanna här hemma, krypa ihop i ett hörn och försöka mota bort den gnagande, sugande känslan i magen att jag är en snyltare, parasit en Looser med ett stort L som inte har vett att klara mig själv.
Det är många tårar som trillat ikväll och fler kommer de nog bli:-(
torsdag 20 mars 2008
Mörbultad
efter en hård kamp på bowlingbanan. Kampen var mellan mig och bowlingklotet. Klotet hade allierat sig med känglorna och bestämt sig för låg träffnivå. Så i dag känns det i kroppen att man har har gjort något av fysisk karaktär. Det känns ok så länge jag inte lir stillasittande en stund och från stillasittande ska ta mig iväg.
Det var skönt att komma iväg en stund. Ännu skönare var det med en natt för mig själv i lägenheten. Bara kunna tänka på mig själv och ligga och dra en stund på morgonen utan hungriga barn som pockar på min uppmärksamhet. Bara vara själv och lyssna på tystnaden som råder.
Jag ringde förvisso till pappa och kollade om jag behövde åka ut när kvällen var slut men alla barnen sov så gott så, så det var inte nödvändigt.
Jo det där med dejting. Jag har ju kollat runt lite på de här nätdejtingtjänsterna som finns. När man ska registrera sig där så ska man fylla i inom vilken ålder den nya kärleken ska befinna sig.
Har ju lite svårt med yngre män men ja 5år ner kan man ju iallafall sätta. opps det blev 29 år, känner mig liiiite som hormonhäxa på jakt efter lammkött men ok jag sätter den åldern iallafall. Sen var nästa pärs. Maxåldern. Jag tycker att kanske 10år äldre låter rimligt och inser att jag faktiskt i sånt fall letar efter karlar som är 44 år!
WTF! har jag blivt så gammal så att 40åringar är tilltalande? Vet inte varför men just 40 år och uppåt känns så... moget, ja gammalt rent ut sagt. Funderar lite till och minns att den upptagna, men otroligt snygge karln som visade sitt intresse när jag var ute sist faktiskt var 42 år. Shit, jag är nog gammal, färdig för graven. Funderar färdigt och lägger in 44 år som maxålder.
Man kan även söka inom specifika landskap och även där ställer det till problem. Att bara söka på Gotland ger ett väldigt snävt utbud men om jag söker på hela landet så gäller det att hitta den där som är beredd att rycka upp sitt liv och flytta till mig om det går så långt.
För det finns ju inte en suck att jag flyttar från den här ön.
Det var skönt att komma iväg en stund. Ännu skönare var det med en natt för mig själv i lägenheten. Bara kunna tänka på mig själv och ligga och dra en stund på morgonen utan hungriga barn som pockar på min uppmärksamhet. Bara vara själv och lyssna på tystnaden som råder.
Jag ringde förvisso till pappa och kollade om jag behövde åka ut när kvällen var slut men alla barnen sov så gott så, så det var inte nödvändigt.
Jo det där med dejting. Jag har ju kollat runt lite på de här nätdejtingtjänsterna som finns. När man ska registrera sig där så ska man fylla i inom vilken ålder den nya kärleken ska befinna sig.
Har ju lite svårt med yngre män men ja 5år ner kan man ju iallafall sätta. opps det blev 29 år, känner mig liiiite som hormonhäxa på jakt efter lammkött men ok jag sätter den åldern iallafall. Sen var nästa pärs. Maxåldern. Jag tycker att kanske 10år äldre låter rimligt och inser att jag faktiskt i sånt fall letar efter karlar som är 44 år!
WTF! har jag blivt så gammal så att 40åringar är tilltalande? Vet inte varför men just 40 år och uppåt känns så... moget, ja gammalt rent ut sagt. Funderar lite till och minns att den upptagna, men otroligt snygge karln som visade sitt intresse när jag var ute sist faktiskt var 42 år. Shit, jag är nog gammal, färdig för graven. Funderar färdigt och lägger in 44 år som maxålder.
Man kan även söka inom specifika landskap och även där ställer det till problem. Att bara söka på Gotland ger ett väldigt snävt utbud men om jag söker på hela landet så gäller det att hitta den där som är beredd att rycka upp sitt liv och flytta till mig om det går så långt.
För det finns ju inte en suck att jag flyttar från den här ön.
onsdag 19 mars 2008
Sakta återvänder jag till livet
efter förkylningen jag råkade ut för. Eller förkylning skulle jag inte vilja kalla det. Luftvägsinfektion med inslag av influensa. Mitt te och whiskey ville inte ge sig på det så jag blev riktigt risig. Det är inte ofta man kan lyxa med att sova i 3 dagar. Det är såna där dagar som antibiotikan lovordas.
Ikväll ska jag bowla och äta med några kompisar. Det ska bli skönt att komma iväg barnfri och få softa lite. Barnen sover hos deras morfar så jag kan tillåta mig lite sovmorgon till 9 kanske.
Jag vet att jag skulle behöva komma iväg för en dag eller två och bara vara lite för mig själv en stund men det får jag ta i framtiden när livet är lättare att planera..
Tittar ut genom fönstret och ser hur snön yr därute. Insåg på promenaden i morse till sonens dagis att de svordomar som produceras i hjärnan med anledning av snön inte är barntillåtna så det gäller att tänka på vad tungan får för sig att säga när de små öronen lyssnar.
Blir lite förskräckt.. eller mycket faktiskt över den okunskap och nonchalans man stöter på när det gäller trafiksäkerhet.
Det skriks om oansvariga föräldrar som vänder barnen förtidigt i bilen mm men samma föräldrar som skriker om de oansvariga har ibland inga problem med att byta till sommardäck redan under perioder som det är LAG på att vinterdäcken ska vara på.
Jag trodde det var allmänt känt att mars är en väldigt opålitlig månad vädersmässigt. Vädret kan svänga på 5 min och bara för att våren visat sitt ansikte IBLAND men INTE såpass länge och med rätt temp att man kan säga att våren är här för att stanna.
Så varför, VARFÖR byter man till sommardäck redan nu och speciellt när det varnats om snö och rusk under påsk?
Ingen som har hört talas om blixthalka? Underkylt regn? Behöver inte snöa för att det ska vara halt ute.
Varför är inte den säkerhetsbiten lika viktig som att barnen ska åka rätt i bilen?
De hemska dödsolycker som skett i halkans tecken för inte så länge sedan, avskräcker inte de från att sätta sig i en dödsmaskin som gett sig ut på isen med galoscherna på?
Ikväll ska jag bowla och äta med några kompisar. Det ska bli skönt att komma iväg barnfri och få softa lite. Barnen sover hos deras morfar så jag kan tillåta mig lite sovmorgon till 9 kanske.
Jag vet att jag skulle behöva komma iväg för en dag eller två och bara vara lite för mig själv en stund men det får jag ta i framtiden när livet är lättare att planera..
Tittar ut genom fönstret och ser hur snön yr därute. Insåg på promenaden i morse till sonens dagis att de svordomar som produceras i hjärnan med anledning av snön inte är barntillåtna så det gäller att tänka på vad tungan får för sig att säga när de små öronen lyssnar.
Blir lite förskräckt.. eller mycket faktiskt över den okunskap och nonchalans man stöter på när det gäller trafiksäkerhet.
Det skriks om oansvariga föräldrar som vänder barnen förtidigt i bilen mm men samma föräldrar som skriker om de oansvariga har ibland inga problem med att byta till sommardäck redan under perioder som det är LAG på att vinterdäcken ska vara på.
Jag trodde det var allmänt känt att mars är en väldigt opålitlig månad vädersmässigt. Vädret kan svänga på 5 min och bara för att våren visat sitt ansikte IBLAND men INTE såpass länge och med rätt temp att man kan säga att våren är här för att stanna.
Så varför, VARFÖR byter man till sommardäck redan nu och speciellt när det varnats om snö och rusk under påsk?
Ingen som har hört talas om blixthalka? Underkylt regn? Behöver inte snöa för att det ska vara halt ute.
Varför är inte den säkerhetsbiten lika viktig som att barnen ska åka rätt i bilen?
De hemska dödsolycker som skett i halkans tecken för inte så länge sedan, avskräcker inte de från att sätta sig i en dödsmaskin som gett sig ut på isen med galoscherna på?
Det började en gång som en naiv
blogg i andan: idag gjorde mina barn så här. Sporadiskt skriven ibland med månader emellan. Sakta har den utvecklats till en skrift där jag ventilerar vad jag känner i skrivandets stund.
Inledningen på denna Blogg startade på www.familjeliv.se; http://www.familjeliv.se/Bloggar-3-3/b1665.html
Men nu så känner jag att den är mogen att ge sig ut på andra jaktmarker. Kanske hittandes en ny publik. Vem vet det återstår att se.
Inledningen på denna Blogg startade på www.familjeliv.se; http://www.familjeliv.se/Bloggar-3-3/b1665.html
Men nu så känner jag att den är mogen att ge sig ut på andra jaktmarker. Kanske hittandes en ny publik. Vem vet det återstår att se.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)